Aftonbladet – 15 april 1862, sida 2

lockar vid tinningarne, då nemligen lagens svärd hade lemnat dem tå mycket qvar. Bessy hade i början en dunkel aning om alt något orätt förehadges och meddelade sin oro åt Lotty som endast svarade med sitt vanliga obehagliga skratt. CHvad rör det dig?4 sade hon sedan; du måste styra din nylikenhet och icke göra några farliga frågor. Jag är fyra år äldre än du och har aldrig begärt att få veta hvad de lära i Sskolan — det rör oss icke heller, Bessy, så länge vi slippa gå dit. Det må vara rätt eller orätt, så låtsa som du ingenting ser, och säg ej ett ord mera om saken. 3 Bessy följde Lottys råd och var nöjd med alt ej behöfva öfvertyga sig om sin fars oredlighet. Dessutom måste ju hvar och en, som ej blifvit öfverbevisad om något brott, anses oskyldig, och om en och annan polisman oförmödadt steg in med en vänlig förfrågan om tillståndet inom hus, så upptäckte han ju aldrig något som kunde klandras, och det skulle varit en himmelsskriande orättvisa, om icke den anklagade blifvit frikänd i brist på bevisning. El-Dorado var kanhända kändt? och utgjorde samlingsplatsen för många mindre väl ansedda samhällsmedlemmar, samt tolererades af polisen just för att den med lätthet der kunde sammanträffa med dylika misstänkta personligheter, då så önskades, men värden på. stället var en arbetsam, ärlig och välmenande menniska. Om ödet hade kastat honom här i ett dåligt grannskap, så låg väl felet just hos ödet, och alldeles icke hos honom, som arbetade för sitt och sin familjs-underhåll och nöjde sig med en måttlig vinning?. Richard Calverton sjelf ställde saken sålunda, då han ibland var uppretad öfver polisens alltför täta på