Aftonbladet – 15 april 1862, sida 2

iomkyrkans eget benol, oberäknadi de gan.ska hetydliga summor som disponerats dels för anskaffande af lokal till domkyrkorådets sessioner, dels till det kostbara palats invid domkyrkan, hvilket ursprungligen uppfördes ill bostad åt biskopen; men hvilket dock sedermera bortbyttes met en annan för vetenskapliga ändamäl uppförd, längre bort ån domkyrkan belägen, akademien tillhörig och vida mindre kostbear byggnad, genom hvilket byte domkyrkan fillskyndades en ganska betydlig förlust, som — för att begagna en skämtsam prelats yltrande — icke fullt ersattes derigenom att afståndet blifvit något längre mellan biskopen och svarta konsistorium 1). I ofvannämnde artikelserie berördes de storartade byggnadsoch reparationsarbetena, som af domkyrkökassan bekostats, egentlien endast från finansiel eller skonomisk ynpunkt, hvaremot med afsigt undveks att fälta något omdöme öfver dessa arbetens konstnärliga utförande. Orsaken härtill låg helt enkelt i två omständigheter, nemligen dels alt materialier för en sådan granskning saknats, och detta afskälsom necanför skall meddelas, och dels att domsrätten i denna fråga allenast tillkommer personer som äro fullt hemmastadda i medeltidens byggnadskonst — ett fält hvarpå beklagligen ytterst få här i landet äro bevandrade. Emellertid har professor Brunius i mer än 25 år varit den ende ledaren icke blott af restaureringen, utan äfven af reparationsarbetena å Lunds domkyrka, åt hvilken både mödosamma och ansvarsfulla befattning han egnat sig med den energi som är honom ensamt. beskärd. Han har fått bedrifva dessa arbeten enrådigt, utan all slags kontroll, ty den som domkyrkorådet skulle utöfva har af lätt insedda skäl inskränkt sig till omtankan, att domkyrkans :nkomster och utgifter vederbörligen balancerat. I professor Brunii skaplynne har också ingått, att han ej veat veta af någon kontroll öfver sina åtgöranden, och — kring den starke anden växer alltid starka vingar. Domkyrkorådet och flera andra myndigheter hafva också hyst en ogemen respekt för slagens af professorns vingar. Det är dock uppenbart att en så fullständig emancipation ifrån alla kontrolg ler icke skulle medgiltvits och så länge kunnat fortgå, om icke förhållandet vore, att Lunds domkyrka är en af de rikaste institutioner i hela norden, hvars inkomster derjemte äro i ständig tillväxt, som under en lång följd af år nära. nog godtyckligt disponerats af det om sin yttre makt särdeles ömtåliga domkyrkorådet 2). Under sådana förhållanden är det ganska begripligt att en man med professor Brunii anseende för grundliga studier i medeltidens byggnadskonst, med den alldeles egendomliga förmåga han eger både att uttrycka sig och att göra sin energiska vilja gällande, utan all gensägelse skulle, medhänsyn till domkyrkan, icke blott blifva hennes reparator, utan äfven och lika mycket imperator bäde öfver henne och ölver domkyrkorådet, särdeles som alla andra vederbörandes i det längsta undveko att räka i läjd med målsmännen för en institution, Ysom var sig sjelf nog.? Mesa å andra sidan är det också lika begripligt, att någon gång skulle en real. tion uppstå mot en så stor maktfullkomlighet, och den inträffade äfven, uppenbarande sig i K. Maj:ts stadga af den 17 November 1859 angående värden och förvaltninjgen af Lunds domkyrka och hennes egenom.4 Denna handling är i hög grad märkvärdig, just derföre att den med ens bröt domkyrkorådets pariarkaliska envälde. Genom den eger dumkyrkorådet icke vidare rättighet att för reparationers verkställande disponera öfver bögre belopp årligen än 1000 rdr; uppgå de förslagsvis till ill och med 5000 r skall hems 1 derom göras hos länsisen och biskopen, och asättas åtgärder af större beskaffenhet skola de underställas K. Maj fning. Andamäålsen? ligheten at dessa ifter är påtaglig. De mäste hafva till följd ait, i olikhet med hvad dessförinnan skett, ordentlig orbetsplan för, jemte kostnadsförslag å reparationsurbetena ärligen skall uppg alt således ett system mäste antagas och följas och att sädana arbem äro mest maktpåliggande för kyrkans d, verkligen ui mt alt mera afseende äa hittills varit förhållandet fästas äfven å domkyrkans inre restauration, så att denna herrliga tempelbyggnad icke tills i en aflägsen framtid må bära prägeln af en hvitmenad grilt?, i saknad af nästan alla med hennes byggnadsstil öfverensstämmande inre CE Det lider intet tvifvel att medel åde till reparation och restaurering kunna erhållas, då allenast den försålda arrendespanmälen för 1859 inbringade 33,375 rdr och påföljande året 44,492 rdr i ren behållning, och förhållandet derjemte är att domkyrkans arrendespanmål successive ökas i den mån hennes stora gods på arrende ånyo upplåtes. Äfven den ganska ändamålsenliga föreskriften inrycktes i ofvanberörde stadga, att större reparationer å domkyrkan böra ställas under ledning af någon för teoretisk kunskap och praktisk skicklighet i kyrkobyggnad väl vitsordad och känd person, som af domkyrkorådet hos länsstyrelsen och biskopsembetet föreslås. Det är nemligen klart att en sådan person är behböflig och att lång tid måste förflyta innan han hinner att göra sig fullt hemmastadd med denna åldriga af eld och vanvärd hemsökta tempelbyggnad. 1) I Lund kallas vanligen domkapitlet, som har sin lokal nära intill domkyrkan, svarta konsistorium till skilnad från det akademiska Onsistoriet som anses någet ljusare. 2) En föreställning om domkyrkans rikedom kan RTR 1 TRES VINNA ORGNR Skitbra Je, (igen ten ja Sören a