qvalificerade, att de äro temligen likgiltiga ,; r opinionens dom. Vi fatta icke poliskammarens förfarandeij denna sak. Fanns något i lag stadgadt ant i I I l : som kunde på de skyldige tillämpas, nes sannerligen icke ringaste aniedning till något öfverseende ha förefunnits. Sak-l nades åter tillämpliga ansvarsbestämmelser, så måste polisens första ingripande innefatta ett förhastande. Att på blotta angifveisen af en lösaktig, under polisuppsigt stående qvinna inkalla en person vid hemtningsäfventyr, förutsätter att det angifna brottet skall vara af beskaffenhet, att allvarsamt ansvar derför bör följa. Här finner man åter, att sedan angilvelskans riktighet blifvit till fullo erkänd, så släppes den skyldige, atan att ringaste ansvar honom ålägges. Förfarandet synes oss, såsom vi yttrat, temligen oförklarligt. Icke heller synes det oss rätt förenligt med domarens opartiska ställning och med hans värdighet att förklara sig antaga såsom sannir.gsenliga och tillförlitliga en dylik persons obestyrkta uppgifter om andra medbrottsliga, hvilka icke ens till namnet uppgtfvae. Det andra teatermålet är ännu under handläggning. Vi ha icke rätt klart för oss, om angifvelsen i detta mål gäller äfven den omständigheten, att den tilltalade tillkännagifvit sin mening om pjesen genom hvissling, eller om den endast afser den föroämpning, som han uppgifves ha tillåtit sig ot den polisbetjent, som tillsagt honom att apphöra med hvisslingen. Förmodligen gäller anklagelsen både det ena och det andra, eftersom polismästaren funnit sig föranlåten att under målets handläggning framtaga och appläsa en kungörelse af den 13 Sept. 1792 mot föröfoande af buller och oljud under de allmänna skådespelent, Detta ganska kuriösa dokument, af hvilket vi tagit en afskrift, är af följande lydelse: Som den Comiske Theatern, hvilken med-Konungens tillstånd här i Hufvudstaden til nöje ch tidsfördrif är inrättad, eger samma skygd och äkerhet, som alla andra Publique Samlingsställen, der Policen är skyldig, at vaka öfver bibehållandet af ordning och goda seder; Så har, på. Kongl. Maj:ts serskilte Nådigste befallning, samt å dragande Kall och Embetets vägnar, Öfver-Ståthållare-Embetet aktat. nödigt, at härigenom alfvarligen förbjuda alla sådane oordningar, som kunna antingen såra anständigheten eller störa den frid och det loflige nöje, som hvar man vid et allmänt Skådespel har rätt at fordra och obehindradt åtnjuta; I följe hvaraf ingen, eho han vara må, skal understå sig, at hvarken före, under eller efter Representationerne eller under Entre-Acterne göra öfvervåld eller öfva buller och oljud med skrikande, sorlande, bultande, stampande eller löpande inpå Theatern och Bänkarne, så väl Acteurer som Spectateurer till hinder, olägenhet och förfång, och det vid straff, at genast på stället af Vakten gripas och i häkte inmanas samt sedermera enligt Lag efter omständigheterne anses; Och gäller äfven detta i den händelse en eller flere i trapporne, i pörtarne eller i gångarne skulle söka, at med trängsel, skuffningar eller på annat sätt ofreda oc förolämpa de kommande eller utgående. Stadens Fiscaler och br som särskilt på stället skola tillstädes vara, åligger at häröfver hålla alfvarsam hand, så at den brotslige med tilhjelp af Vakten må kunna genast ertappas och sedan til laga straft och ansvar befordras. Stockholm den 15 September 1792. På Öfver-Ståthållare-Embetets vägnar: Henr. Liljensparre. H. Reinhold Blom. Det skall blifva ganska eget att se, huruvida denna kungörelse skall tillämpas för det en person hvisslat under en representation. Såsom läsaren finner nämner den icke uttryckligen hvissling, och hvad som der talas om buller och oljud med skrikande, sorlande, bultande och stampande är utom all fråga fullkomligt lika, om icke ännu mer tillämpligt på bifallsyttringar och framropningar såsom de hos oss praktiseras. Vibefara, att om man verkligen vill framdraga denna författning från en tidpunkt, hvilken man borde söka så litet som möjligt i minnet återkalla och framför allt så-litet som möjligt efter: likna, och om man vill utan mannamån tillämpa den, så blifva äfven bifallsyttringar och framropningar, hvilka verkligen ofta i ganska hög grad störa det teatraliska nöjet, underkastade laga ansvar och följaktligen bannlysta från våra teatrar. Vi lemna derhän huru belåten publiken och huru belåtna skådespelarne skulle blifva med en sådan ny sakernas ordning. Men i ett fall torde allas önskningar kunna stämma öfverens, nemligen derom, alt åtminstone den polisbeljening, som vid upprörda tillfällen såsom det närvarande stationeras civilklädd här och der i salongen för att afstyra oväsen om sådant skulle yppas, må få tillsägelse att till dess uppdrag alldeles icke hörer attfungera såsom claque, hvilket blir ganska störande för åskådarne och för Skädespelarns medförer det obehag, att då det blir bekant från hvad håll applåder och framropningar komma, dessa bifallsyttringar för dem förlora sitt värde. LANDTERUK. Landibruksakademiens sammankomst för April månad egde rum förliden lördag. Sedan Ua för föregående sammankomsten blifvit justeradt, upplästes en skrifvelse från chefen för kongl. civildepartemen