Aftonbladet – 15 april 1862, sida 2

de så emot det onda, och tänkte på Mary Davis i fyra oeh ett halft år. Det var en lång tid, och det var svårt att segrande bestå striden, då så många fiender lurade på alla håll. Fyra och ett halft år hade förflutit och Bessy Calverton var ej mera ett barn, -hon var sjutton år, och hennes drag buro stämpeln af allvar och tankfullhet. Man åldrades snart i denna omgifniog, och Bessy var redan vid så unga år till själ. och tankar en mogen qvinna. Ingenting fanns som kunde underhålla hennes barnsliga tankar, inga jemnåriga som kunde hålla henne sällskap och inga varma hjertan som gladde sig åt hennes oskuld. Här var hvardagslifvet dystert, hemlighetsfullt, glädjelöst, och Bessy växte upp deri och förlorade sitt barnsliga utseende på samma gång som de rosor, hvilka den friska bergsluften strött öfver hennes kinder. I vårt sista kapitel nämnde vi några ord om Bessys hvardagslif; lägg dertill ännu hemskare omgifnimgaår, ännu skarpare ansigten, ännu flera göromål, tag derifrån flera vänliga ord, och vi skola hafva en temligen trogen bild af vår hjeltinnas lif sedan vi sist sågo henne på El-Dorado, Choke Street, Witechapel. Fadrens lynne var nu mindre blidt och hans stränga befallningar upprepades oftare; stjufmodrens nerfattacker berodde på det qvantum gin, som hon för dagen intog, och voro följaktligen lika så ombytliga som Lotty förespått; och Lotty sjelf; som höll af Bessy på sitt sätt, gjorde hehne dock icke lyckligare genom sin hesynnerliga nyckfullhet. Ty Lotty var afundsjuk, och om hennes yngre syster visade den ringaste grad af tillgifvenhet för någon annan, så var hon föga vänligare än de öfriga. Likväl hade Bessy utöfvat ganska mycket inflytande öfver sin syster, Hon visste