Aftonbladet – 12 april 1862, sida 3

ppskakade, ingen skötte längre sin befattning; — då yttrade ändtligen Valjean, att han ännu hade mera att uträtta, åklagaren kunde hvilket ögonblick som helst träffa honom, han ville tillsvidare ale sig. En timma sednare var Champmathieu, som naturligtvis ingenting begrep falltsammans, frikänd från hvarje anklagelse och Valjeån befann sig på återvägen till M. Här hade den stackars Fantine, som för: gäfves längtat. efter sin lilla Cosette; dag från dag blifvit svagare och eländigare. Hon gick sin förvandling. till mötes. Då mairen anträdde sin resa, hoppådes hon med all säkerhet att han skulle hemta hennes lilla från Montfermeil och föra henne till hennes väntande moder; men mairen återvände hem utan barnet, och Fantine led outsägliga qval. Han satt vid hennes sjuksäng och tröstade henne med den försäkran att Cosette redan anländt, men hon kunde först om några dager få se sitt barn; — då inträdde Javert, kom nyss från Arras erhållit befallning att häkta Valjean, och befallde: Framåt! Fort!? Då måiren dröjde, framträdde den stränge pölismannen midt irum met och ropade: Nå, kommer du?? och fattade mairen i kragen. Denne bad nu om tre dagars uppskof för att hemta den sjukes barn; Fantine erfor sålunda att Cosette ännu icke anländt, slagen af förtviflan sjönk hon tillbaka, hennes fufvad slog emct sängkanten, hon var död. Mairen följde polismannen till stadshäktet. Om aftonen infann sig måiren plötsligeni sitt hus; han hade med den utomordentliga styrka, som han af gammalt egt, brutit bort ett jerngaller från ett fönster, hade hoppat ned på gatan och sannolikt med sin hufvudnyckel genom en sidoport inkommit i huset. Han begaf sig till sitt-rum, vidtog ännu