Aftonbladet – 12 april 1862, sida 2

ordegaren. Häruppå bade man byggt rundräntans teori, såsom skulle denna vara n afkomst af jorden, härflytande af naturrafternas sjelfständiga verksamhet och obeoende af det värde, som det i jorden nedagda kapitalet och det derpå nedlagda arjetet producerade. De tyska ekonomisterna f äldre skolan bekänna ännu denna villfaelse, oaktadt i deras eget land ej förefunits: de förhållanden som i England -framallat nämnde förvillelse. Der: vVoro-jordsgarne nemligen i besittning af privilegier om skapade en särskild afkomst, såsom t. Xx. det genom skyddstullen konstladt upplrifna spanmålspriset, hvilket jordegarepariet segerrikt försvarade under en hel genesationmed tillhjelp af den Richardska srund-ränteteorien; på kontinenten fanns leremot icke några sådana grunder för lenna lära. . Men Proudhon tog ekonomisterna på ordet och sade: Enligt ert eget medgifvande har jordegaren en ränta, som naturen skänker honom utan att han dervid oehöfver göra något. Jordegare, drag dina färde och afstå din egendom åt staten, som sedan skall låta alla få del af dess afkastning. Så motiverades den beryktade satsen: La propriete :cest de volt (egendomen ir stöld), hvarvid är att märka att Proudhon med Spropriete endast menade jordegendomen. Frederic Bastiat uppträdde mot honom och ådagalade segrande, vad Hoffman i Berlin och Carey i Filadelfia ett årtionde förut hade sagt, att naturkrafterna äro på samma sätt till öfverallt och för alla samt att det icke ges någon annan faktor för frambringandet af bytesvärden än kapitalet och arbetet, hvilka båda ytterst falla tillsammans i sistnämnde begrepp. Dennyare skolan, särdeles af tyska nationalekonomer. har satt denna uppfattning öfver allt tvifvel och derigenom öfverändakastat det första försöket till en teoretisk deduktion af kommunismen. Den intellektuella striden hade begynt i Frankrike 1847. Redan då hade äfven Tysk land i vissa kretsar blifvit smittadt af socialismens sjukdom. År 1848 predikade svär mare och industririddare på gatorna läran om egendomens gemensamhet och :bidrogo derigenom icke. litet att uppskrämma den stilla och för sina egodelar oroliga medborgaren. Vid denna tid började det lilla nationalekonomiska parti som jag tälat om sit! arbete. Det riktade isynnerhet sitt anfall mot socialisternas anspråk att staten ensam skulle göra reformen i statshushållningen. De franska socialisterna och deras tyska efterapare hade gått ända derhän att fordra, det Hela handeln skulle. läggas i statens händer. Detta var ett fördelaktigt. medel att göra hela den socialistiska agitationen löjlig med. Det var dock för sent att paralysera de skadliga verkningar som socialisterna hade åstadkommit på den klass som egde något. Händelsernas gång var för snabb, och med hjernspökena förgicks äfven mången berättigad fordran i händelsernas storm. De tyska nationalekonomerna måste begynna från början. Men efter ett tioårigt rödjningsoch upplysningsarbete har deras flit blifvit på lysande sätt belönad. De ha jadkag Ae folket att den s. k. sociala frå gans lösning? ej kan åstadkommas genom ett maktspråk af staten, utan endast genom folkets och dess mest utmärkta mäns egen verksamhet samt ihärdiga, oförtrutna och årslånga arbete. Den socialistiska eller kommunistiska drömmen spökar blott i hufvudet på några få okunniga och orediga svärmare eller på afsigkomna personer, hvilka icke vänta sig någon förbättring i sin ställning af sina händers ärbete, utan af utsigten till en omhvälfning af de allmänna förbållandena, hvilket är detsamma som att hoppas på stora vinster i ett lotteri. TS To KE SR al nd Pr TJ Dn fa