Aftonbladet – 10 april 1862, sida 3

samt mod alt uttala det, alven om nan Kanske någongång kunde i lifvet göra ett afsteg derifrån. Måhända skall man förlåta och j beakta ett yttrande af honom, hvilket, om! framfördt af en prest sådan som Holmqvist, 2) ; i våra dagar anses nära nog oörlåtligt. 3) I sjelfva verket är väl ock en vinst, samlad på ocker med dryckenskapslasten, inför sedelagen ej det minsta mera hederlig än den som skulle skördas aft. ex. offentliga bordeller, förutsatt att Sverges borgerliga lag, likasom andrar länders, tilläte dylika lastens tempel. Man må så mycket man vill påstå att guldet, om äfven vunnet på moraliskt smutsiga vägar, icke luktar illa deraf (bonus lucri odor); men detta är ej sannt, ty det stinker verkligen deraf, fastän få hafva mod att uttala sådant; och en evärdelig skam lådar dock vid denna vinst. Då den n:a bränvinslagstiftningen för ett antal år sedan blef gällande! bildade sig också i de flesta städer bolagå för att, utan afseende på enskild vinst, tie det den usla näringen ej kom i lika usla händer, utan bedrefs så pass skickligt som möjligt samt med så stor vinst för kommunen som kunde åstadkommas. Onekligen vore det den stör sta vinst för stat, kommun och enskilda, om hvarendaste samhällsmedlem ville och kunde frigöra sig från denra beskattning genom af läggande af ovanan eller lasten att bruka spirituosa — detta vore ,en verklig teman ceipationX, en frigörelse undan träldom i dryckenskapens tjenst, mera värd än all den emancipation, hvarom i våra dagar så mycket talas —; men så länge sådant ej kan ske, är det åtminstone i sin ordning attstat och kommun får det mesta möjliga afsyndapenningarne, för att dermedelst bereda motgift mot det onda. För sådant uppgifvet ändamål bildade sig äfven i Örebro ett bolag, och för hvart tredje års oktroj förnyade eller utvidgade det sig. Men redan det första bolaget, som tog den största syndavinsten (en verkligt procentare-vinst af flera hundra procent), stoppade största vinsten i egen ficka och höll endast de förpligtelser, hvartill det kunde lagligen bindas, men icke ett enda af de löften bolaget frikostigt förespeglat. Det nästföljande bolaget måste nöja sig med något mindre vinst — till följd af konjunktur, icke till följd af någon min: dre sjelfviskhet hos de ledande. Vid den sednast begynta oktrojen — från den 1-Oktober 1861 till och med den 30 September 1864 — har bränvinsbolaget förbundit sig att. utom i lag bestämda afgifter, till staden ut betala tll vinst som öfverskrede en förut öfverenskommen procent af det insatta ka cd men det vill synas såsom skulle olaget ännu försöka slingra sig undan denna förbindelse på ett sätt, som åtminstone ej tyckes hedersamt. Förbindelsen gäller nemligen blott bränvinsbolaget såsom sådant. Men detta har nu bildat två afläggare, ett destilleringsbolag och ett bolcg för vinhandel, och man synes vilja ställa så till att den största vinsten skall-komma på dessa afläggare, samt således undansnillas staden. Bolaget. som på uppgifna vilkor förvärfvat i det närmaste uteslutande rätt till utskänkning och minutering af bränvin, har gjort till ett oeftergifligt vilkor för alla krögare och utskänkare att dessa skola från det bolag, som härstädes bildat sig under firma aktiebolaget för vinhandel i ÖrebroZ — d. v. 8. från en underafdelning af bränvinsbolaget — taga allt det vin och alla bättre maltdrycker, såsom porter, engelskt, bäjerskt och svenski öl, som å utskänkningsstället försäljes; och såmedelst skaffat sig monopolium äfven på försäljningen af dessa varor å nästan alle stadens utskänkningsställen. Detta må nu vara lagligt; men icke är det Niberalt eller hedersawt af män, som föra liberalitet och hat mot monopolier på tungan. Jag vet att enskilda medlemmar af bolaget på det hög: sta ogilla åtminstone det betänkliga steget med ett särskildt destilleringsbolag, hvaron styrelsen gått i författning; och att vid en blifvande bolagsstämma, atgärdens fullstän diga genomförande enligt planen torde möt: hinder från bolagsmän. Jag har mig äfven bekant att mer än en af såväl de förr: bolagen som af det nuvarande bolage: önska och påyrka ett hedersammare förfa rande. Men de möta så stora hinder i in flytelserika personers cskäliga egennytta oel i andras lojhet samt fruktan att stöta sig. så att det väl tarfvar att allmänna uppmärksamheten fästes på saken och allmänna rättsxänslan tvingar vederbörande att göra sir skyldighet. ränvinsbolaget i Kalmar (och i flera an: dra städer) har skänkt stora delar af sir vinst till stadens förssöning. Vårt bolag ha: icke skänkt någonting, men, vid sidan af si indrägtiga näring idkatspegelläkteri. Blant åtgärder till stadens försköning, som äro å bane, förtjenar nämnas att husegarne vid Kungsgatan ämna gå in till magistrater med anhållan om tillstånd, ått få på ecer bekostnad plantera träd på ömse sidor om gatan (alltit så att trottoirerna komma emel lan träden och husen). Sannolikt komme ansökningen att delgifvas drätselkammarer och sladens invånare. Något hinder för bifall lärer icke komma i fråga, enär gatan j alla fill har tillräcklig bredd samt dertill tä föga trafikerad. Skulle, i en äaflägsen framtid, träden befivnas hinderliga för trafiken —-hviket i denna stadsdel är föga troligt — så äro dessa hinder lätt undanröjda. I ett föregående br.f, innehållande blant annat åtskilliga prisuppgifter, hade insmugi: sig ett förargligt tryckfel, hvilket lyckligtvis dock hvarje affärsman måste funnit vara ett tryckfel. Jag hade uppgfvit köp slut på Karlskoga sfhvithafre, utmärkt vara, till pris af 1 rdr å 1 rdr 3 öre prilisp., men detta har i stället tryckts 1rdr å 1 rdr 30 öre. 2) -Holmqvists yttrande innebar någonting hel annat, ty han fördömde: alla som hade något med tillverkning och försäljning af bränvin att skaffa till evig osalighet, hvilket aldrig Tegnår skalla kannat göra