Aftonbladet – 9 april 1862, sida 3

kullade sig sjelf en 1toka, en dum, blind, parraktig toka, oc: rusade derjå ur rummet. Bessy fick sluta sin frukost utan annat sällskap än den stora lurfviga hunden. som gnällde och hviftade med återstoden e hvad som en gång hade varitven svans, för att få dela några af öfverlefvorna efter måltiden. g Bessy var rädd att hon hade förolämpat Lotty på något sält, och ändå mera rädd att det hf, eom nu väntade henne, skulle nlifva tröttsamt, dystert öch ovänligt. Hennes förflutna lefngd hade också haft sina lVekymmer, och dessa bade föga lättats af något vänskspsbevis; men här, hvad öde viäuteade henne här; bland dessa främmande menniskor, som sade sig vära hennes anförvandter, och hvilka faror dolde gig väl i framtidens dunkel? Hennes far inträdde i rummet för att gifva herne sina faderliga råd och förmanivgar, stoppade ännu en gång sin pipa, och nästan qväfde lenne med de stora rökhvirflar han blåste derutur. :Du skall nog få att göra, om du vill vara till nyita här — och sedan, -kom ihåg att du ser ingenting och hör ingenting, men tiger med all ting. Vi tycka ej om nyfiket i0lk här? , Hans skarpa, svarta ögon glödde likt kolet som han lade i sin lerpipa för att ännu en gång tända den. Bessy tyckte sig få ett anfall af irossa. (Forts. följer.) -— Don bekantd frefve Kuno Hahn måste ännu litet emellan umgälla sitt beryktade husreglemente. Så t. ex. hände det nyligen att, då hanskom ut från ett hotell i Stettin, en stor mängd menniskor, som samlat sig utanför. a honom med ett allerunderdånigst god afton!