Aftonbladet – 9 april 1862, sida 2

på hakan voro desamma hes båda, men den äldre systerns panna var i förtid fårad och hennes ansigte bar ett hemskt uttryck af ve smärtor och passioner. Nu bör du inte glömma mig så snart, Bessy, sade Lotty, sedan hon en stund uthärdat systerns forskande blick. 4Jag tänkte på hur underligt det är att vi ej sett hvarandra förut och att jag haft en syster, som jag aldrig sett ellertalat vid och som inte en enda gång skrifvit till mig i Wale3. Jag har aldrig förr än i går vetat att jag bade någon syster. ÅhlS sade Lotty med låtsad likgiltighet. Det blir inte så rysligt ledsamt här då, sade Bessy med n lätt rysning, Com jag ibland får träffa dig, ifall du någon gång har tid att komma upp och sitta hos mig i det här otrefliga rammet. Kanske jag inte skall känna mig så olycklig sedan, när du börjar att hålla utaf mig. Lotty vred sig oroligt på stolen och plockade på ett urblekt, ljusrödt band som hon bar knutet om halsen. Bessy tyckte också att hon andades häftigt, liksom om hon sprungit. Det var en besynnerlig systeri denna, som ej brydde sig om ait besvara. hennes vänlighet, och som knappt talade. mer än tre ord i sender. tJag trodde att mitt hjerta skulle brisfå i går, Lotty. ; sTrodde;du?X ljöd -det tvära svaret. Det var så ledsamt att lemna morbror i och Mary, som hade varit så. goda emot mig — jag var inte tacksam emot dem, det vet jag nu — och att komma hit der jag ej hade någon enda vän, eller någon som prydde sig om mig. London är en syndigi stad också, är den inte det? i Syndig? Lotty skrattade; det tror jogj Nog. i