Aftonbladet – 8 april 1862, sida 2

fickorna, ty han hade ingenting mera ati säga Bessy, äfven om hon händelsevis varit böjd för samtal. Morgonen var temligen sval, och som han ej ännu var fullkomligt återställd från följderna af sin nattvandring, så började han snart att frysa och hacka tänderna, liksom första gången Bessy såg honom. : Bessy var tacksam för tystnaden. Hon hade besegrat sitt första häftiga utbrott af smärta efter afskedet från hennes slägtingar, Och satt nu tyst och dyster medsitt kära knyte i famnen, som fadren utan anmärkHing-låtis henne behålla. Han frågade ej efter nägra metodister, sade han då de stego upp i vagnen, han hade spart ihop litet penningar, hade enlönande rörelse och kunde köpa åt sin dotter allt hvad hon behöfde, utan att vara tvunen att emottaga några allmosor i Wales. on kunde i alla fall behålla sitt knyte om hon ville — han skulle ej blifva henne en hård fader, det skulle hon få se.4 Man var snart vid Penberriog, en stor, men ödslig by, der, vid denna tid på dagen ingen syntes på de ödsliga gatorna, utom några barn som lekte der, och förbi stenhuggerierna, som voro lika bullersamma som byn var tyst, och der mer än tusen personer arbetade i bergen; der hammare och hackor oupphörligt voro i rörelse, och der man hörde de skarpa knallarne af sprängskotten; åtföljda af en kort rökpelare oc ett slammer af nedfallande skifferstycken. Vägen gick sedan genom flera berg och genom ännu tystare byar der kanske endast en gammal qvinna i halmhatt tittade i dörren när de foro förbi, och der man stannade vid värdshuset, så att Richard Calverten skulle få fylla sin flaska och köpa några skorpor åt Bessy, Slutligen kom men till. en stad, der Bessy en gång förut varit i sällskap med Mary, då de för år sed.n tillsammans besökte marknaden der; en stor stad med trånga gator som sluttade ned åt stranden, der båtar och fartyg lågo