Aftonbladet – 7 april 1862, sida 3

hade hon misströstat om att kunna vinna någon menniskas kärlek, och nu, i skiljsmässans stund, nu först upptäckte hon att hon egde ett rum i de hjertan hon förut misskänt. Men hon skulle tala vid sin far, hon skulle säga honom huru lycklig hon var, huru hårdt det kändes att lemna detta hem, och det fruktade afskedet skulle kanske kunna undvikas. Denna dag visade sig en helt annan Bessy Calverton vid frukostbordet; hon gick genast fram till sin onkel, kysste honom och bad om förlåtelse för alla den föregående dagens förseelser. Matthew Davis lade sin hand på hennes hufvud och bad Gud välsigna hennes pilgrimsfärd genom lifvet. Frukostbordet var ännu ej afdukadt, då dörren öppnades och Richard Calverton inträdde. . God morgon allesammans. Nå, Bessy, vill du ej ge din stackars far en kyss?4 Bessy gick blygt emot honom och räckte honom sin kind, hvarpå han med mycket buller kysste henne så häftigt, att hon nästan blef räsd. Han lade sin tunga hand på hennes skuldra och skakade henne i sin råa glädtighet. cEn präktig flicka, som har räddat mitt lif och som förtjenar det bästa som finnsi verlden, och som också skall få det. Biden och sammet och juveler och ett vackert hus alt bo uti en af dagarne, och en — och ett helt bibliotek af sagor och berättelser med granna plancherl! Frestarens röst, frestarens röst! pustade Matthew. cEn öm faders röst, du gamle gengångarel4 ropade Calverton; en öm fader, som vill vårda och uppfostra henne så, att han får beder deraf. Seså, Bessy, sätt på dig din hatt!