Aftonbladet – 7 april 1862, sida 2

barn, som kan blifva sina föräldrars tröst i deras ålderdom — kan ri neka mig det barnet? Jag har en inbringande rörelse nu, och en flicka som hon, är alltid nyttig i handel. Det spar in penningar, att — ni vet hvad det vill säga att spura in pengar, ah, gamle Davis? 4Stackars barn — stackars barn? Stackars barn, hvarför det, om jag får fråga? Är jag en skurk, en röfvare, en Blåskägg? År jag icke den hederlige Dick, kanske, tillade han hånleende. Ni sä er så sjelf. Det är min hederstitel, jag fick den för många år sedan af tacksamma vänner. Ingen kan peka på mitt rykte och säga att der finns en fläck som icke kan tvättas bort eller plånas ut. I hela mitt lif har jag aldrig sett insidan af en fängelsemur, eller känt en polismans tag om min arm, eler cn black på min fotled. Jag har varit den lyckligaste — dea hederligaste, menar ja i hela Whitechopel. Ingen lefvande sjä kan säga att Richard Caiverton gjorde det eller det, och fick sex månader etler ett år derför. Hvad behöfver en man som ni, hvars systerdog i fängelse, kalla min dotter stackars barn? Smädar ni en man för det han råkar att gifta sig i en dålig slägt?5 flåli!t ropade Davis, sprang upp och slog sin knutna hand i bordet. Ej ett ord mer, Calverton I Denne hånskrattade. Sesä, jag vill inte förtreta er och göra saken värre än den är. Stick de der mjölklingrarne i fickan igen, och säg mig om ni kan lagligen lägga ett halmstrå i vägen för en hederlig mans afsigter? Jag kan ej hindra er, ni är hennes far, och det gör mig så mycket mera ondt om henne.