Aftonbladet – 4 april 1862, sida 3

Mil (CH -KUnNSlad fetbiISGagSmmaskeradtt: meddelade jag några underrättelser i mit: sista bref, och tant Agneta har ju sedan kom pletterat dem muntligen under sitt besök vå Knaperholm. Ämnet är således uttömdt : en en iakttagelse vill jag anföra. Ehuru : bjudningskorten till berörde bal blefvo utdelade med nivellerande nedlåtenhett — som tant uttryckte sig — voro dock hol bokhandlaren, hofapotekaren och hofparfymörenX icke bjudna, hvaröfver dessa naturligtvis funnit sig djupt sårade, isynnerhet efteråt sedan de erfarit, att vid den fettisdopgarirerell som kung Georg af Hannover gaf, voro — enligt de tyska tidningarnes uppgift — hofbagaren, hofsnickaren och shofbläckslagaren m. fl. allernådigst inviterade; Vär utrikesminister gaf härom dagen äfven en lysande maskeradbal. Beskrifningen på densamma förekommer i Dagligt Allehanda — men under strecket4, och jag tycker mig deri igenkänna tant Agnetas insjirerade penna. Emedan farbror, om jag ej irrar mig, är den fjortonde i ordningen aj det bolag, som håller nämnde tidning, och således får den sent och ej förr än den blifvit temligen transparent, sa vill jag förskottsvis, men med ledning af tants glödande be ping, lemna några notiser om. berörde al. Den sydländska uppsluppenheten ssknades, bvilket-tant förmodar orsakades dera! alt våra känslor äro för litet häftiga — Svåra politiska förhållanden alltför klarat — och våra konvenansbegrepp allt för stränga. Damerna voro ännu blygare än kavaljerernaX, och af de förra ville Shögst få årifva någon kärleksintrig bakom mammas rygg. Följden af allt detta var att hela sällskapet lekte blindbock på halis4. Allt detta oaktadt försäkrar tant, att den manderströmska maskeradbalen var en af de elegantaste och angenämaste tillställningar härstädes i mannaminne, Det märkvärdigaste på hela balen var dock utan tvifvel att sextioåriga storkom mendörer deltego med samma lif och lätthet i alla danser, som tröts någon från dansskolan vid Carlberg nyss utexaminerad löjtnant. Balsalens bländande effekt var så stor, att tant nödgas anlita hyperbolen för att rätt skildra den; hon förliknar gGerföre balsalen vid ett ljushaf, ett blomsterhat och tt spegeli.aft. Den måhända märkligaste företeelsen: var dock att dansmusikens sprittande toner på Xen gammal chevalier du bon temps åstadkom den verkan att han Csomnade i en soffa just som dansen varlifligast, och detta oaxtadt han för tillfället bar ett storkors af Iordre de Vestphalie, hvilken orden, stiftad af konung Jeröme, blifvit gifven åt excellensen greive v. Essen, som dock satte så litet värde derpå att han aldrig bar den. Våra gtorkors medförde en alldeles motsatt verkan och skola utan tvifvel. efter detta få ett än högre värde: och blifva än mera begärliga — juveleraren Hammer till stor tröjd — om det verkligen bekräfter sig att de beskära sina innehafvare den oskattbara lyckan att ännu vid sextio år kunna dansa med samma lif och lätthet, som nyss Utexaminerade löjtnanter. I så fall skola storkorsen hädanefter få lika strykande afsättning och åstadkomma en lika ypperlig och föryngrande verkan på alla högre funktionärer, sorn Opodeldochen gjorde på Carl Johaus samtlige rådgifvare, hvilka, enligt hvad farbror torde etinra sig, skriftligen intygade, alt de af nämnde appröjukaingsmedel blifvit förunderligt uppiggade. Då jag nämnt grefve Manderströms bal erinrar jag mig ovilkorligt ett par fakta, som för någon tid ådrog sig farbrors uppmärksamhet och som visa hura olika uppfattoinger af sociala -förbållanden kan vara i olika länder och hura man understundom uti nyg? länder tager en hop saker på eti så naivt och enkelt sätt, att hela skaran al etikettsmenniskor i sådana gamla högärevördiga stater som England och Sverge dervid måtte känna håren resa sig pådetas hufvuden. Vid den stora galabal, som dåvarande italienske premierOch utrikesministern baron Ricasoli i slutet af förlidet år gaf i Turin för corps diplomatique, parlamenteledamöterna :och statens högre embets min, hade han bland abdra inbjudit alle tidningsredakrörer, ifrån cheferna för de Hätskaste, ultrarcaktionöära jesuittidningar till utgifvarbe af. de vildaste merzinistiska organer och de mest eldröda demagogiska småblad, som oupphörligt angrepo minieteren och Ricasoli persönhigen. När finske generalguvernören, general Rokassowsky nyligen gjorde en baukett för finska ständerulskottets ledamöter, inbjöd han till denna äfven alla tidningarnes r.ferenter för utskottsförhandlingarne, hvilket af hela landet betraktades icke som en uppmärksamhet emot dessa herrar, utan såsom en betydelsefull hyllning åt publiciteten. Tänk sig nu bara, käraste farbror, hvad intryck det här skulle göra, om man plötsligen finge se Söndags-Nisse?. Kapten Puff? och andra publicistiska notabiliteter, icke representerade medelst pappersark, utan personligen uppträdande i grefve Manderströms salonger. OQO fasa! Tant Agneta måste gripa till flaskan med äkta Jean Marig-Farina, föratt icke-dåns vid blotta tanken. Farbror erinrar sig nog. hvad som passerade när markisen af TorreArsa var här, huru han ställde till en större middagsbjudning, till hvilken äfven grefve Manderström var inviterad, men huru bemälte Re fann sig förhindrad att komma — af ruktan att. träffa på någon af dessa herrar tidvingsskrifvare?. En här vistande skåning har berättat en ganska pikant anekdot, hvilken jag tror skall intressera farbror. -BSistliden höst afled en vid-skånska husarregementet anställd regementskommissarie, i lifstiden bexådad både med den. svenska Vasen. och den danska Dannebrogen. . Genom sitt frikostiga lefnadssätt hade han beredt sig stora inkomster och än större förtroende. Regementets flera