Aftonbladet – 3 april 1862, sida 2

Låt oss gå emut dem då, flicka; jag är uthvilad nu. Hoppet och lyckan komma oss till mötes och skola föra oss till en varm brasa, ett midd: gsbord och — bränvin. Den mannen som uppfann bränvinet måtte väl vara i paradiset! Halloh! Halloh — oh!? Mannen hade nu återfått lif och mod och fortsatte att ropa: ända tills ljusen kommo närmare och tre dunkla figurer, två i hvita bluser, som .buro lanternor, samt en af dem i en rock, söndersliten på axeln; vid en krökning af vägen voro dem på tjugo alnar nära. Hvem der? Bessy Calverton?? ?Ja, Bessy Calverton?, svarade mannen. Den mindre af de tre figurerna, och som var ett par steg framför de båda andra, sprang emot fem och slog sin enda arm om Bessys lif. IGud vare lofvad, som låtit mig finna dig, Bessy! Hur kunde du vara så dåraktig och gå upp ibland bergen i en sådan dimma? Jag fruktade derför, och jag gick hem igen och sökte efter dig, och, Herran vare prisad för all sin nåd, jag har funnit dig.? Ja, och Herran SE jag har funnit er, Matthew Davis. Hvar är bränvinet?? Bessy, hvem är detta? Bessy vet inte hvem det är, men kanske ni vet det om ni ser bättre efter. Hvar är bränvinet? i; En af stlenhuggarne, som åtföljt Davis, hade medfört bränvin, i fall det skulle behöfvas, och räckte sin flaska åt främlingen. Denne fattade buteljen med ifver och tömde den till sista droppen, utan tenke på den, som fört honom så långt i säkerhet, och som var nästan lika frusen och uttröttad som han sjelf. Ha!? utropade han och emackade med läpparna, ?det var ändå något, fast det var