Aftonbladet – 2 april 1862, sida 3

jag ändå är, som måste lita på detia barnX, mumlade han. . Bessyhade nu öfvervunnit sin.oro: Viss på ait: han var ctt menskligt väsende och rätt belåten att finna en följeslagare der Kon minst väntade det, återtog hon snart sin naturliga själsnärvaro och klokhet. ; Har ni sett här i närheten en stor granitklippa, rund och kullrig som ett: memiskohutvud? Llewellyns hufvud kallas den. Jag har ingenting sett, flicke.? 2 COch ni har varit här hela natten, sir? Ja visst. SBlef ni inte rädd när det mörknade? tKanhända — kanhända inte också. Men du är ju en underlig flicka, som bara pratar, i stället för att så dig omkring efter — hvad hette det der, hufvudet nu? Jag tar döden på mig häruppe, om.du ej-skyndar dig. Jag är genomfrusen, genom märg och ben. — Att stå här uppe hela natten och inte våga taga ett steg af fruktan alt falla ned i en afgrund och bli krossad i smulor; det är för. resten: nog för att taga lifvet af hvem som helst. En klippa reste sig otydligt ur dimman och Bessy sprang fram till dess föt. Här är Lleweliyns hufvud, sir ! Det är ett hutvud som vore värdt att kyssaX, utbrast mannen, som nu tycktes återfå något af sitt mod. Det är — halloh! hvar är du? Här, sir, följ mig, sir — jag är på rätta vägen nu. Men det är inte jag. Ha då inte så förböfladt brådtom, flicka. Mycket långsamt och osäkert tog främlingen ett par steg utföre — mycket hastigt deremot stannade han och slungade. hundradetals eder efter Bessy, som återigen lemnat honom. (Forts.)