Aftonbladet – 29 mars 1862, sida 3

1 f gärde att få köpa7etti qvarter bränvin. Bränvi, netsfylldes i en -halfbutelj; som Bäckström hade I med sig, och han stoppade den i sin bakficka; ; men sdå han skulle betala yttrade han ifrigt: , jKors, jag har glömt pengarne hemma, framtog halfbuteljen och ställde den på disken och lotvade att återkomma om en liten stund. Justsom ihan sökte aflägsna sig anade krögaren oräd I och drog korken ur den framsatta buteljen. Han rv j fann den innehålla vatten. Bäckström, som hade if bytt om butelj, fasttogs. Vid polisförhöret i dag t I erkände Bäckström angifvelsen; men då det viI dare förekom att Bäckström förskingrat läder och jär i saknad af husrum, blef han inmanad i häkte: — Göteborg den 26 Mars. Sedan den kemiska undersökningen af aflidne åkaren Skantzs inelfvor nu blifvit fullbordad, har det konstaterats . att intet spår till förgiftning kunnat uppdagas. Rådhusrättens afdelning för tullmål. talet mot sjötullsinspektionen. (Forts. f. gårdagsbl.) Härefter uppstod fråga om hörande af de perd soner, som i öfrigt underskrifvit nämnde rapporter, med hänseende till hvilka angifvelser ÅT blifvit gjorda, och då betanns att alla dessa voro jäfviga, såsom sjelfva parter i målet mot öfver inspektoren i ett eller annat hänseende. utom öfveruppsyningsmännen Lindberg och RosenÅ berg, hvilka skriftligen förklarat sig nu och för all framtid afstå från all talan i detta mål mot sjätullstnspeltionen: Öfverinspektoren bestred deras hörande, under förklaring, att han ej kunde mottaga en dylik ufsägelse, hvarigenom han skulle likasom medgifva, att de voro berättigade till någon talans förande mot honom, utan uppmanade han nu på det högsta Lindmark och Rosenberg, att mot honom göra sina anspråk gällande. Advokatfiskalen bestred allt afseende å dessa jäfsanmärkningar, hvarefter Lindmark doch Rosenberg fingo företräde och förklarade de sig vidhålla den afsägelse, som de förut -skriftligen hos rätten anmält. Parterna fingo nu afträda, hvarefter för dem åter inkallade, domstolen meddelade det beslut, att som öfriga personer, som undertecknat de nu ifråvarande 8 porterna, voro parter i målet, kunde de ej så som vittnen i saken höras. Hvad deremot an: ginge , öfveruppsyningsmännen Lindmark och Rosenberg så, enär de såväl skriftligen förut, som sednast munthgen förklarat sig i det väckta åtalet mot Sjutastelnkpeltionen nu och för all framtid frånträda sin talan, så kunde rätten ej förver deras hörande, hvarefter. vittnena fingo gå eden. Öfveruppsyningsmannen Lindmark berättade, angående förloppet med Sandbergs utstrykning från förenämnde rapport följande: Den 20 Juli 1860 hade ett beslag å ångfartyget Blekinge blifvit gjordt, och fade öfverinspektoren, då Lindmark upplemnat rapporten derom, gjort der anmärkning deremot, att två vaktmästare ej fingo stå på rapporten. För den gången fick I saken emellerti NT men Lindmark för ständigades att ställa sig ötverinspektorens föreskrift till efterrättelse. Kort efter gjordes å ång fartyget Aura ett beslag, hvari förbemälde vaktmästare Sandberg, äfvensom vaktmästaren Dahl Å gren deltogo. Enär Lindmark ansåg dem båda lika berättigade att i beslaget deltaga, fingo de ock underskrifva rapporten, trots öfverinspekto rens förenämnda tillsägelse till Lindmark. Vid aflemnandet af denna rapport fick nu Lindmark en sträng ermran derom att öfverinspektoren förbjudit, att mer än en vaktmäs:are skulle få underteckna rapporterna. Härpå hade Lindmark Å svarat, att han ej med skäl kunnat utesluta nåT zon, då de båda varit lika delaktige i beslaget. Öfverinspektoren hade då frågat, hvem af dem som hade framtagit godset, hvartill Lindmark gsenmält, att han trodde det varit Dahlgren. Öfverinspektoren hade då yttrat: Sandberg är under sådant förhållande ej berättigad att skrifyva på. I Lindmarks närvaro utströks na ock hans namn. Vid fördelningen häraf erhöll Sandberg till följd häraf ingen lott, hvaröfver han för Lindmark beklagat sig. Spord öfver detta förhållande, förklarade öfverinspektoren saken sålunda: Vid inrikes och finska bevakningen hade varit vanligt, att rapÅ porterna underskrefvos af Vöfveruppsyningsman, 1 uppsyningsman och 1 vaktmästare, men vid T utrikes bevakningen plägade allmänneligen två vaktmästare underskrifva rapporterna, ett förhållande som hr Jungstedt förmenade genom dem skulle kunna styrkas. Iblandreqvirerades af tullbevakningen tillfälliga biträden, men dessa hade ingen rätt att underskrifva rapporterna, och ett dylikt tillfälligt biträde hade Sandberg varit. Öfverinspektoren erinrade sig för öfrigt ej huru vid utstrykningen tillgått, men vore öf vertygad, att han dervid handlat i full öfvertygelse om rättmätigheten af sin åtgärd. Dess utom skulle någon öfverenskommelse mellan tullbetjeningen för detta fall existera. I strid mot denna förklaring unplygt Sandberg att han varit beordrad jemte Dahlgren ombord å fartyget, och hade Sandberg just varit den som gifvit anvisning på beslaget, ehura Dahlgren framtagit varorna ur deras gömställe. Öfveruppsynings mannen Lindmark förklarade ock på advokat fiskalens fråga, att öfverinspektorens uppgift vore oriktig, ty tullbevakningen beordrades i mån af behof, så att ibland behöfdes en vaktmästare, stundom två, men fall kunde möjligen, synnerligast vid de stora ångfartygens ankomst. förekomma, då äfven tre vaktmästare voro be: höfliga. Hvad den aföfverinspektoren omnämnda öfverenskommelsen mellan tullbetjeningen anginge, hade sig Lindmark icke något bekant om en sådan öfverenskommelse. Öfveruppsy: ningsmannen Eklund bekräftade Lindmarks hafda uppgifter. Öfveruppsyningsmannen Rosenberg, som härefs rer hördes, förmälde anzående den rapport, å hvilken uppsyningsmannen Nilssons namn blif vit utstruket, följande: Nilsson hade för Rosenberg anmält en anmärkning om olaga ombordköende å ett fartyg, hvarest tullvaktmästa ren Kjellman var va thafvande, men Nilsson, som stått å land, hade sett när förseelsen begåtts. Rosenberg hade utskrifvit rapporten och derunder hade både Kjellman och Nilsson undertecknat sina namn. Då Rosenberg tillöfverinspektoren pat med rapporten, hade denna yttrat: fhvad är det för spektakel, att det-skall vara tre namn under rapporten ?4 Der: tillhade Rosenberg svarat: att han hvarken kunde eller ville utesluta någon af vaktmästarne, då de voro lika berättigade. Utstrykningen al Nilssons namn hade ej af öfverinspektoren gjorts i Rosenbergs närvaro, mendå fördelningen af böterna skedde, hade Nilsson ej erhållit någon andel med. Sjötullsinspektionen hade tagit en lott och Kjellman och Rosenberg hade erhållit hvar sin. Dessa båda hade likväl godvilligt de