Aftonbladet – 29 mars 1862, sida 3

inspektoren påstod, att utstrykning-af Nilssons namn skett, på grund af Rosenbergs egenuppgift, att Nilsson ej varit med, en utsago som af Rosenberg bestreds. -H-ad anginge öfverinspektorens förenämnde yttrande till Rosenberg: att det var ett spektakel att tre personer tecknat under rapporten, förnekade öfverinspektoren denna uppgift, såsom varande alldeles sanningslös. Tuallvaktmästarne Granberg och Johansson, hvilka angifvit hr Jungstedt att hafva innehållit eller lörmått dem af sin lön afstå större och mindre belopp till deras kamrater, afgåfvo nu sina slutpåståenden, hvari ansvar yrkades å hr Jungstedt enligt Missgerningsbalkens 44 8, som lyder såiunda: Hvilken konungens embetsman, hög eller låg, som sjelf eller genom andra intalar eller förleder undersåtarne till något sam manskott, kostnad, utgift eller arbete, rätte upp skadan, miste embete och böte tvåhundra daler. Tager han sådant emot, då det, såsom af fri vilja Da des, böte åter hundra daler och gifve åter det han tog.. Angående den af tullvaktmästaren Jonsson mot öfverinspektoren gjorda angifvelse förekom nu ytterligare en lång undersökning, men då detta mål uppsköts för vittnens afhörande, spara vi tillsvidare redogörelsen härför. Den förut omnämnda vaktmästaren Eriksson angaf nu äfven sjötullsinspektionen för oriktigt förfarande i ett Seslagsmål från år 1861. Sedan de beslagare, bland dem Eriksson, som undertecknat rappor:en rörande detta mål, hade utbekommit sina anJelar, hade de till kontrollören måst återbära en ott; som han, på grund af den i föregående. reerat ofta omnämnda konventionen ansett sig berättigad att taga. Eriksson bestred kontrollören lenna rätt. Han hade visserligen underskrifvit conventionen, men hade ej förstått dess inneåll. Eriksson gr af denna anledning att xontrollören skulle återbära hvad han tagit, hvilset hr Svensson bestred, åberopande sig å konventionen. Angående den förut omnämnda SE porten, från hvilken vera ppsyningsman Ekunds namn blifvit utesluten, hördes uppsyningsaan Andersson och vaktmästaren Dahlgren, som ierom hade något stridiga uppgifter i mindre ,äsendtliga delar. Dahlgren påstod derjemte, att van skulle blifvit af öfverinspektoren uppkallad xch tillsagd: att om fråga förekomme härom nför domstol, så skulle Dahlgren uppgifva att let varit han (Dahlgren) och icke öfverinspek? oren, som påyrkat Eklunds uteslutande från rapborten... Oaktadt ordföranden gjorde vittnet upp: närksam på det otroliga i ett sådant förfarande af öfverinspektoren, och denne sjelf förklarade ultsammans för alldeles orimligt och osannt, vidslef likväl Dahlgren sin utsago. I fråga om :de if öfverinspektoren verkställda utstrykningar bad sfveruppsyningsman Eklund att i allmänhet få anmärka, huru oriktigt öfverinspektorens förfaen Nya om mannami Re väld vait, öfveruppsyningsmännen och uppsyningsnännen, hvilka ledde beslagen, väl borde hafva svättre reda på hvilka å rapporterna voro berätigade att upptagas, än öfverinspektoren, som sutte på sitt rum och aldrig deltoge i visitatioaer eller beslag. Något anmärkningsvärdt förekom ej vidare, och uppsköts målet till nästa nsdag.