Aftonbladet – 29 mars 1862, sida 3

vySderna. Materliatller Ull Jamnjens ImStorla torde icke heller saknas. Arbetet med våra fornminnens och våra minnesmärkens uppspårande, bevarande, tydande är på god väg. Låtom oss under tiden, tills tiden och mannen kommer, som skall förmå att ur alla dessa arbeten såsom underlag frambringa en fullständigare det svenska folkets inre historia, aktgifva på dessa spridda bidrag. Ett sådant är äfven det arbete, som gifgit oss anledning till dessa betraktelser och som vi här gå att i korthet anmäla. Det innehåller, såsom titeln angifver, utsigter och beskrifningar öfver Skånska Herregårdar. Vana såsom vi varit alt i dylika arbeten, såsom t, ex. Thersners vyer eller Sverge framstäldt i teckningar o. 8. V., endast tänka oss några herrgårdsporträtter med-en obetydlig text, har mången sannolikt äfven i detta verk endast väntat sig ett planschverk för salongsbordet af egentligt intresse endast för herrgårdsegare, synnerligen inom det landskap hvarom verket handlar. Men detta arbete är något vida mer. Det är ett af de rikhaltigaste bidrag till vår kulturhistoria, af största intresse för hvar och en som har fosterlandet, dess förflutna och närvarande lif kärt. Detta rika, egendomliga Skåne, detta öfvergångsland mellan Norden och det öfriga Europa, detta land, hvars kultur och historia i så mycket skiljer sig från det öfriga Sverge och som bland alla våra landskap spelat kanske den vigtigaste rollen i vår nyare historia, detta land, som vi Uppsvear i det hela taget så föga känna. detta Skåne lefver i detta arbete med det lif, som den kulturhistoriskt mångsidigt bildade författaren med sin kärlek för sin födelsebygd, sitt rikt utbildade sinne och sin lifliga stil gifvit framställningen deröfver. Det är ett arbete af trägen forskning och varm fantasi i förening. En mängd afdessa egendomliga kaärakterer, hvarpå Skånes historia är så rik, framskymta här på bakgrunden af dessa täcka rika landskapstaflor, hvaraf Skåne har så många att erbjuda af egendomlig natur och egendomligt behag. Tycko Brahe på Knutstorp, — hans älskade och älskvärda syster, den i sin olycka, liksom broderns i sin rörande Sophia Brahe på Trollehalm, — den godmodigt komiskt originelle Malte Ramel (4 1752) på Maltesholm, som på sitt högljudda sätt bad sin hvardagsbön etter sitt eget formulär: Herre Jesus; hjelp Malte Ramel. — Hans son den mäktige, verksamme, stlolte Hans Ramel (F 1799) på Öfvedskloster, han som, andra drag om honom att förtiga, sände ynglingar till Holland att studera trädgårdskonsten och it dem sedan anlägga trädgårdar vid hans godst, — de folkvänliga v. Nolcken, far och son, på Jordberga, — den ädle meecenaten Gyllenkrook på Björnstorp, — vetenskapsmannen, excellensen TrolleWachtmeister på TrolleLjungby, — det skånska landtbrukets begge örsta och största reformatorer Maclean på Svaneholm och Stjernsvärd på Engeltofta, — Kjeli Barnekow på Widtsköfle, han som, när han var bragt derhän att nödgas sälja sitt Widtsköfle för skuld, blef af sina underhafvande erbjuden ett af dem sinsemellan gjordt sammanskett, — Peder Oxe på Thorsjö, som redan på 1500-talet bedref fiskodling och införskref ädlare fruktträd från Lothringen, — den stormäktige Eric Larsson och Carl den tolfte på Stora Machie, — E. Ruuth på Bollerup, — öfverste Stobe på Barsebäck, — general Toll på Beckaskog, — Jacob de la Gardie på Löberöd, — och C. A. Ehrensvärd på Tosterup, — Elsa Grubbe, den så tidigt bortryckta älskvärda makan, på Rosendal, — Margaretha Ascheberg, den verksamma, mäktiga, välgörande husmodren på Widtsköfle m. fl; st., — de barmhertiga, hjelpsamma fröknarne Cederkrantz, i all deras gammaldags aristokratiskt-burleska ståt på Wegeholm, — och i motsats till dem den af snålhet misshushållande fröken v. Böhnen på Råbbelöf, — grefvinnan Piper på Christinehof, — Metta Rosenerantz på Hockebörga, och alla dessa Urnar och Beck-Friisar; Tottar och Tollar, Barnekowar och Benneter och Piprar och Rosencrantzar m. fl., — hvilka taflor af verksamhet och lif, af rikedom och nöd, af styrka och-af svagheter, af uppkomst och:undersång, — allt dock, om man följer de särskilda personernas och slägternas och gårdarnes historia med den medkänsla och det deltagande, hvarpå så väl den enskilde som den allmänna odlingen haiva sina oafvisliga, rättmätiga anspråk, slutligen sam: mahsmältande till ett landskapsoch historiegalleri af den rikaste omfattning och omvexling, inväfd såsom nästan hvarje tafla är med sagor och sägner och skrock af den sorgligaste skiftning och med naturmålninsar ofta af den konstnärligaste finhet och väckhet. ; Må man nu blott icke föreställa sig, att !et endast är ett verk al fantasioch histoieteckning. Förlattaren är dertill för mycket i grunden en verklig humorist i dette ds allvarligare djupare betydelse. Det är som man såge mittonde seklets nyttighets nde ironiskt leka med medeltidens roman:kX — säger ban vid beskrifningen öfver 2ollerups gamla medeltidsslott, i hvilken be; han, i förbivående sagdt, inflätat betels mest karakteristiska kultur ligen bröllopet på Bollerup år 0, kulle kunna säga. att hela arbetet elt thema med mångfaldiga variationer ;fver denna nyttans lek med romantiken — nen på allvar och fullt medvetet. Med anira ord: på samma gång som arbetet är it bidrag till Skånes romantiska historio, ill dess familjers, dess byggnadskonsts, dess ulklifs historia, innehåller det en masst irorika bidrag till den skånska odlingen: ch hushållningens historia, så att, om man. åsom sig bör, sammanställer de vid de sär silda egendomsbeskrifningarne meddelad sakta i detta hänseende, en kulturbild a OtMON mmm oa otn. snatta ll elntiopm Tro nm trädet