Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 3

lagstiftaren ansett icke längre kunra få fortfara. De korrektiv, som hittills i lag funnits deremot, hafva visat sig overksamma. De hafva hufvudsakligen utsjorts, dels af det sväfvande och svårtillämpiga stadgandet i 17 kapitlet 2 Handelsbalken, att en inteckning, som sker sedan jäldenärs fatligdon allmänt kunnig är, ej gif ver förmånsrätt, och dels af konkurslagen: straffhot mot gäldenären. Men detta sist vämnda måste, i följd af sakens egen naur, nästan alltid blilva utan kraft att återvålla partiella betäckningar; ty gäldenären, ayss före konkursen rådvill och nedslagen, förmögen af en sjelfständig tankegång, gifser lätt vika för den frestande borgenärens örespeglingar. Lagen måste derföre vända sig äfven mot borgenären, Denne måste be söfvas just det, som han icke skulle hafva ;rhållit, derest han, i stället att skaffa sig ;nsam betäckning, bragt i konkurs en gäl ;enär, hvars obestånd han bort inse. I ri xets ständers på regeringens prölning nu beroende förslag till konkurslag, hafva ock in tagits stadganden om återgång af vissa, utal säldenären nyss före konkursens början ingångna aftal, om hvilkas häfvande talan måste väckas genom stämning. Här deremot, ller i den redan lag ordta. förmånsrätts rdningen, äro meddelade föreskrifter, enligt hvilka utmätning och inteckning i vissa fall ej gifva förmånsrätt, och för tillämpning if dessa stadganden erfordras ej särskill stämning, enär i dessa fall borgenänen sjell står inom konkursen och måste der anhängr sin talan. De i nyssnämnde hänseende meddelade vigtiga stadganden igenfinnas i lagens 8 och SS. Verkan af utmätning annuleras i två rall: 1:o då den verkställts inom en månad före den dag, gäldenärs konkurs börjades — och 2:0 då den skett efter gäldenärs död; nnan en månad förflutit från den dag då uppteckningen af den dödas bo slutades, der sonkurs inom sagda tid börjas. Då, enligt sällande konkurslag, en tvungen konkurs ej inses börjad förr än den dag rätten derom rattar beslut, torde uppmärksamheten böra ästas på nödvändigheten deraf, att så länge indring ej skett i konkurslagens nyssnämnda stadgande, en borgenär, hvars rätt är af en skedd utmätning förnärmad och som eger laga skäl att bringa gäldenären i konkurs, derom väcker påstående så skyndsamt, ati beslutet kan af rätten meddelas inom en månad från utmätningen, så vida ej gäldenä ren sjelf inom samma tid ingifver konkursansökning. Verkan af en inteckning, den må hafva skett för förfallen eller icke förfallen skuld, återgår i följande fall: 1:0 då inteckningen blifvit sökt eller vunnen för fodran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt att inteckning ske må, och konkurs börjas inom en månad efter detinteckningen: söktes. Har deremot gäldenären vid fordringens tillkomst medgifvit inteckning och sådan blifvit vid rätten sökt före den dag konkursen börjades, bibehåller inteckningen sin verkan. Grunden dertill är, att i detta fall måste anfagas att valuta samtidigt influtit i boet; — s 2:0 då borgenär, fastän vid försträckningen inteckning blifvit utfäst, försummat at: hos rätten söka inteckning i stad inom er månad och å landet vid det ting, som förs: infaller en månad efter det utfästelsen skedde. dock under förutsättning jemväl i detta fall alt konkurs börjas inom en månad efter dei teckningen söktes. Ett med deta likar :adt stagande återfinnes i den franska konkurslagen; 3:0 då inteckning blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller derefter; och 4:0 då, förr än en månad förflutit frår den dag, uppteckning af död mans bo af. slutades, eller, om bouppteckning inom fö reskrifven tid ej förrättad blifvit, från den! dag tiden dertill tilländagick, inteckning blif: vit sökt, antingen för den dödes eller för! aågon dess sterbhusdelegares gäld, och kon kurs uppstår inom sagda tid, dock annule.; ras i detta fall inteckningens verkan endast mot den dödes borgenärer. HE Erinrande om nödvändigheten jemväl för! en genom iuteckning förnärmad borgenär ati! i vissa af nu uppräknade fat skyndsam:; bringa gäldenär i konkurs, anse vi 038 dock böra påminna att en inteckning, som i lag: tidoskett för obetald köpeskilling, icke är un ! derkastad återgång. Detta ligger i saken: natur; och 1734 ers lagstiftare, som i 17; kap. 12 Handelsbalken upphäfde verkar af inteckning, hvilken skedde sedan gäldenärs död eller dess fattigdom allmänt kun vig var, ansåg sig icke heller behöfva särskilt antyda att under detta stadganderjin begreps inteckn ng för köpeskilliogsfordran. Denna grundsats har dock uti ifrågavarande författning blifvit uttryckligare antydd derigenom, att uti I ett särskilt moment, in taget näst efter de två momenter som handla om intecknings återgång, innehåller: Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling gälle hvad i 11 kap. 2 Jordabalken skils. Genom detta stetande har en-köpeskillings inteckning i allt blifvit bibehållen vid den verkan den förut egt, och således äfven vid dess rang såsom den yppersta förmånsrät ten. Författningen har nemligen icke adopterat det af lagberedningen föreslagna stadgande, att denna förmånsrätt skulle blifva gällande Xsåsom hade inteckningen blifvit sött) ä den dag köpet skedde — ett stadgande, l hvarigenom en köpeskillingsfordran skulle fått stå tillbaka för en och annan tyst för-) månsrätt, såsom för tjenstehjonslön, begrafningskostnad m. m. Angående inteckning för nytljande-rätt är, enligt förfatlningen lag samma som om inteckning för fordran, d. v. 8. att en nyss före konkursen intecknad nyttjande-rättjemväl kan blifva underkastad återgång, så vida den ej har karakteren af öpeskulngslor: dran. (Forts.) MENSAGLARTATTENVAT AR