Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 3

1 005-TOf nonan S . Uti Richmond hade en välbekant virgi nisk politikus, Jobn Minor Botts, jemte itjugo ansedda borgare blifvit arresterade och anklagade för att hafva sammansvurit sig mot rebellregeringen. Om de nya författningarne angående ändring i förmånsrättsordningen sami angående tillsyn å förmynderskap. Under denna rubrik lästes nyligen iPosttidningen nedanstående artikel, hvilken vi anse vara af den vigt med afseende vå kännedomen om och uppfattningen af deifrågavarande nya författningarne, att vi här återgifva den i sin helhet, så lydande: Genomgripar.de förändringar i civillagstiftningen, ehuru ofta för samhällslifvets utveckling af lika stor vigt som enahanda förändringar i den administrativa rätten, vinna dock i allmänhet icke samma uppmärksamnet som de sednare. De civilalagstiftningsfrågorna äro Sd oftast mindre fattliga för mängden och lämpa sig vanligen icke till utgångspunkt för politiska betraktelser och reformförslag, i följd hvaraf de äfven för mången förlora iintresse. Verkan af en ny civillag blir icke heller synlig genast: det fordras ofta flera decennier för att något egentligt resultat deraf skall framstå. Men då finner också ej sällan den uppmärksamme betraktaren, huru en fullständig revolution i vissa samfundsförhållanden blifvit i tysthet åvägabragt. Ett frö till en sådan ombildning, välicke af samfundslifvets, men dock af realkreditens grundvalar, synes nedlagdt i den nya förmånsrättsordning, som blifvit lag genom kongl. förordningen den 8 Oktober 1861, an gående ändring i vissa delar af 17 kap. handelsbalken och andra författningar rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom. Denna författning — ur flera synpunkter en af de vigtigare, som på långliga tider utkommit inom civillagstiftningens område — synes icke hafva blifvit tillräckligt uppmärksammad. Väl träder den icke i kraft förr än från och med nästa åre början; men af flera skäl torde det vara at vigt, att redan nu göra en erinran om några af dess bufvudpunkter. Det är icke hela 17 kap. handelsbalken. som genom denna författning undergått förändring. De sju första paragraferna äro ovidrörda; och förmånsrätten för lös pant, för begrafningskostnad och tjenstehjonslön m. m.. för hushyra, för afgäld af fast egendom, samt för bilbref, bodmerilån och förlagsförsträckning är följaktligen densamma som förut. Kapitlets öfriga nio paragrafer hafva dere mot blifvit ersatta genom tolf nya. Af de ras innehåll är det tre nya principer som utgöra författningens mest framstående mo menter. Bland dessa fästes uppmärksamheten j första rummet vid den omflyttning i förmånsrättsordningen, som egt rum emellan fastighetsinteckningar, å ena, samt förmyndaremedel jemte kronans, kyrkors och allmänna kassors fordringar hos uppbördsmän och föreståndare, å andra sidan. Intecknin gar hafva nu erhållit, hvad de förut ej egt, ovilkorligt företräde framför nyssnämnde tysta förmånsrätter, och företrädet beror således icke vidare deraf, att inteckningen medde lats förr än gäldenären blef förmyndare, fö reståndare eller uppbördsman. Få torde de fastighetsegare vara, som icke rönt mer cller mindre kännbara olägenheter af hittills gäliande lag. Genom omöjligheten att full. ständigt bevisa, det man icke innehar något förmynderskap, samt genom ett och annat inträffadt exempel derpå att, i följd af förmyndaremedels företräde, till och med första inteckningen i en fastighet icke gifvil någon utdelning i konkurs, har inom affärsverlden ett starkt misstroende uppenbarat sig emot dessa värdepapper, hvilka hos måsgen affärsman icke ens på något vilkor kunna få belånas. Och har en fastighetsegare veterligen innehaft förmynderskap, så har han ock varit med säkerhet utestängd från de lån, som i allmänhet anses för de fördelaktigaste, såsom amorteringslån eller andra, hvilka såsom stående utlemnas från allmänna kassor emot en modererad ränta. Å andra sidan har den rätt, som omyndigas medel vilkorligen egt till företräde framför inteckningar, varit mera skenbar än verklig. enär erfarenheten nogsamt visat att denna de omyndigas rätt lätteligen på mångfaldiga sätt kunnat gäckas och kringgås, hvilket också dagligen inträffat. Dessa missförhållanden hafva länge varitinsedda, och frågan om de tysta förmånsrätterna var för några riksdagar sedan föremål. för lifliga öfver läggningar inom representationen. Två gån ger, nemligen vid riksmötena 1834—1835 samt, 1844 —1845, afgaf ock K. M:t proposition i ämnet, till-syfte och innehåll öfverensstämmande med den förändring, som i ifrågavarande hänseende nu blifvit åsäga bragt. Men dessa propositioner vunno ej tillräcklig röstöfvervigt inom representatio nen för att blifva lag, hvartill orsaken var den farhåga man hyste att beröfva de omyndiga deras omförmälda vilkorliga företrädes rätt. Vid sednast förflutna riksmöte deremot åvägabragtes ifrågavarande förändring nästan utan allt motstånd, så allmänneligen insedt var nu det trärgande behofvet deraf. — Det är att hoppas att denna reform skall i väsentlig mån bidraga att åt realkrediten gifva den stadga, som är första vilkoret för dess tillvaro, och att kapitalerna skola visa mera benägenhet än hittills att strömma till vårt lands modernäring, jordbruket, hvarigenom fastighetsvärdetjemväl förökes. Hvad de omyndiga beträffar, så har deras rätt likväl icke blifvit. af lagstiftaren förbisedd. För den är sörjdt genom en särskilt författ. ning angående inseende öfver förmynder-. skap — hvarom några ord i slutet af denna psats —; och hafva de omyndiga, med Tr 2 OM 4 Vv