Aftonbladet – 26 mars 1862, sida 2

4En lång ledighet, jag har aldrig i mitt lif slösat tort fjorton dagars tid, unge man. Men::.s CÄnnu ett ord — hvarföre sade ni nyse att ni var en fattig fan? Har ni någonsin tänkt på, unge man, hvad det ordet vill säga, efter ni så lättsinnigt använder det? Det är ett styggt ord, och ni kan ej försvara bruket deraf. Se här, ni skall få se. Matthew Davis slog upp sin fickbibel och främlingen satt qvar med fötterna på bän hen, betraktande honom med komisk förskräckelse och lyssnande till det bibelspråk som tillämpades på hans själstillstånd, och den förklaring som derpå följde. Davis ble lifvad af ämnet, up blandade efter vanan sina argumenter med nägot walesiska, och utförde återstoden af talet med det breda, i Wales brukliga uttalet, som gjorde hans föreläsning fallkomligt obegriplig. Vi vilja förskona läsaren från både det ena och andra, i den förhoppsing att man ändå vill taga för gifvet det Matthew Davis och hans dotter voro verkliga, ärliga walesiska patrioter, utan att vi derföre behöfva skämma bort vårt eget goda språk. Jag vågar ej, af mi-stroende till min egen förmåga, täfla med den författare, som med så mycken framgång infört det walesiska uttalet i sina dialoger, utan förlitar mig på läsarens öfverseende. Om jag icke misstager mig, så förvärfvar jag mig härigenom rätt till hans varmaste tacksamhet — men författare göra stundom misstag till och med i sina mest omtyckta arbeten! Ja, ja, ni har rätt, man yttrar i hastighet ord, som man sedan ångrar, sade främlingen, angelägen att afbryta ordsvallet, och rädd för att det skulle upprepas; ni bar rätt, arbete är ganska nyttigt för helsan, det erkänner jag — det är en god motion, och