Aftonbladet – 26 mars 1862, sida 2

alla lika?, och har ett visst tycke af detsemma, såväl till uppställning som karakter; men, tack vare de habila händer det passerat vid bearbetningen för vår scen, har det blifvit vida mer underhållande än detta, oaktadt bland de icke mindre än elfva bilderna eller tablåerna förekomma några, i hvilka författarens afsigt att röra sin publik fått nog mycket öfverhanden. Vännerna af det sentimentala äro dock säkerligen icke missnöjda med dessa partier, och de åskådare, som icke kunna med dem sympatisera, hållas skadeslösa genom många komiska scener och, framför allt, genom en mängd goda kupletter. Författaren synes ha gjort till sin egentliga uppgift att framställa de kontraster, gom lifvet i en stor stad företer, der öfverflöd och brist, njutningar och försakelser, glädje och förtviflan oupphörligen förete sig i bredd med hvarandra och i hvarandras omedelbara närhet, alltsammans framstäldt i i, en påtaglig och mycket tilltalande form. Åtskilliga at de framställda figurerna, eller egentligare sagdt, åtskilliga drag hos dem äro ganska träffande tecknade och åtskilliga scener ur folklifvet likaså. Af synnerligen muntrande effekt är en scen, der en förut kujonerad äkta man återtager husbondeväldet och blir herre i huset. Till det intresse hvarmed man följer stycket, oaktadt det icke precist kan, i sin helhet betraktadt, tillmätas något egentligt konstvärde, bidrager väsentligen det jemna och i flera fall verkligen goda utförandet. Hr Zetterholm, såsom den först kufvade, men sedermera undan toffelväldet sig emanciperande äkta mannen, ger alltigenom åt figuren den halftkomiska anstrykning författaren synes ha åsyftat. Fru Caspår exellerar såsom vanligt i framställandet af en ondsint hustru och oresonlig matmoder. Hr Rohde löser på ett ganska lyckligt sätt den säkerligen icke lätta uppgiften att med flytande tunga framsäga en mängd oegentliga ord och talesätt å la Malaprop. Fru Thorell spe.ar med sann känsla och mycken värma den för hård behandling och orättvisa beskyllningar utsatta fattiga flickan. Hr Nyfors utmärker sig för en god mask och ett talangfullt spel vid framställningen af en gammal narraktig gubbe. Afven de medverkande i de mindre betydande rolerna fylla dem på ett i allmänhet ganska tillfredsställande sätt. Alla tecken tyda på att stycket blir för Södra teatern en assapjes. SA Ladugårdslandsteatern gifves i morgon, bland andra pjeser, för första gången Alphyddanr, parodi i 1 akt af Aug. Säfström, och dessutom Skärgårdsballetten?, en stor och smakfull variation på Lydia Thompsons BSailor boys dance?. — Hr P. 4. Säve, som den 4 Juni förl. år af Vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien förordnades till antiqviletsintendent, har till akademien inkommit med en omständlig emb2tsberättelse tör sistl. år, ilJustrerad mcd omkring 300 för räffligt utförda teckningar.Under besök i 116 socknar inom Östergötland har hr Säve undersökt och beskrifvit fornlemningar af alla slag, bland hvilka de vigtigaste blifvit aftecknade, såsom hällristningar, stensättningar, grafhögar, runstenar, Kk.rkor med deras mventarier, klockor, dopfuntar, altartaflor, bilder, målningar och snideriarbeten, grafstenar och andra föremål af hög ålder eller 1 konstnärligt, åtminstone i konsthistoriskt hänseende märkvärdiga, ruiner af kyrkor, kloster och borgar, ålderdomliga enskilda byggnader m. m. Berättelsen redogör derjemte för de åtgärder antiqvitetsintendenten vidtagit till fornlemningarnes bevarande, för hvilket ändamål han satt sig i beröring med länets och stiftets styresmän, församlingarnes presterskap och ekollärare, kronobetjening, landtmätare och enskilda jordegare, meddelande råd och upplysningar samt, der det varit af nöden, varningar. Den välvilja hvarmed hans be. ödanden blifvit af vederbörande auktoriteter understödda, och de bevis han på många ställen erfarit på en berömlig omsorg att vårda de i församlingarnes kyrkor och på enskilda jordegares områden befintliga fornlemningar gifva anledning hoppas att flertalet af Östergötlands invånare veta att uppskatta värdet af landets fornminnen och skola åt deras bevarande egna behörig omsorg. Visserligen har antiqvitetsintendenten stundom funnit prof på motsatta tänkesätt, äfven hos personer, hvilkas bildning och sambhällsställning icke medgifva antagandet att de varit om fornlemningarnes betydelse och värde okunniga, och särskildt har på ett och annat stäl:e visat sig att här, såsom anmorstädes, vid kyrkors reparation eller ombyggnad författningarnes föreskrifter icke alltid blifvit iakttagna, till följd hvaraf åtskilligt fornäldrigt af värde blifvit skadadt eller gått förloradt. Men man kan för framtiden hoppas större varsamhet i sistnämnda afseende, sedan stiftets tillträdande styresman lofvat att åt dessa förhållanden egna noggrann uppmärksamhet. Till sin berättelse har antiqvitetsintendenten bifogat en icke obetydlik samling af upptecknade egendomliga ord ur östgöta folkspråket samt ett och annat ordstäf och i antiqvariskt afseende märklig; ortnamn. För statens historiska museum hafva äfven åtskilliga fornsaker blifvit uppsamlade. (P. T.) —