Aftonbladet – 22 mars 1862, sida 3

han och såg sig omkring — det här är nåsot man kan njuta af, andas ih, så att säga. län. pipa tobak och ett par tofflor, och jag skulle, kupna: glömma förmaket, i Snowfelds och utsigten åtikyrkogården, ochanse mig född till något-stort; Heigho! Jag undrar hvad vi egentligen äro födda till; vi menaiskor? Det var nu Mary Davis tur attsförvånad betrakta. främlingen, och. knappast. veta hur, hon skulle sbehandla den trankile herrn; som genast var hemmastadd och tog allting lugnt... Hon var för öfrigt ej vid dåligt lynne: smörberedningen hade lyckats och; pastejen, som hon bakat till. middagen, hade höjt. sig och visade den raraste, möraste yta man-:kan tänka sig; vidare var den unge mannen eller herrnen hygglig, artig yngling, och det är ej heller bruket i Wales att bemöta främlingar ohöfligt. Möjligen får ni betala något högt hvad uni under ert: vistande -derz kan behöfva ——såsom bevis hvarå kan anföras en värdshus: räkning, som jag sedan lät sätta i glas och ram och upphänga på väggen i mitt arbetsrum, såsom en;varning mot allt vidare slöseri — men folket är godt och välmenande samt: bemöter er höfligare än på de flesta andra ställen. Nå, min lilla sångerskaX, sade främlinen, hvar är nu tobaken, som du lofvade örskaffa mig?4: ä j Bessy rodnade och bliekade förstulet på miss Davis, som svarade: Detta hus är ej något värdshus, sir. Jag, ber.stusen. gånger om. förlåtelset, sade den, unge mannen uppstigande, .bugade sig artigt .och-satte sig åter; .Sjag: hoppas att mina ord: ej så kunde tydas. Jag har här i Walesblifvit bemött med så myekenr gästfrihet och hjertlig vänlighet, att jag