mässa sådana inskränkta trädgårdsmästare, och det lider också i förhållande dertill. Matthew Davis ansåg all Bessys motsträfvighet härröra af Sarfsynden, 1 förlitande på katekesens ord att föräldrarnes synder emsökas på barnen allt intill tredje och fjerde led — ord som lärare och vårdare erna uttyda på sitt eget beqvämliga, sjelfdrägliga sätt. Han var viss på att både tredje och fjerde generationen af slägten Calverton skulle gå samma väg till fördömelsen som hans olyckliga syster, så framt han ej lyckades att uppmjuka detta barns hjerta och nedkalla välsignelse öfver henne. Vid hennes naturliga yrhet, som stundom afkastade tvånget, vid hennes lustiga infall och upptåg, sådana som alla barn företaga, såvida de tillåtas att vara barn, vid hennes barnsliga häftighet och envishet — det vanliga resultatet af hars bemödanden att utestänga ljuset och qvarhålla henne i den dystra skymning.n at sina egna tankar och sin egen tro — kunde Matthew Davis aldrig glömma uttydningen af det ofvannämnda ibelstället, och tänkte på. flickans .moder, som gifte sig med en skurk, kom på orätta vägar och dog i fängelse. tHvad hon är olycksaligt lik sin mor, sade han till sin dotter en afton sedan Bessy redan gått till sängs; alldeles lik henmme— ja; hon har till -och med samma stora, svarta ögon, som ibland lysa, likt eldkolen der. Vi måste vaka öfver henne, Mary, om hon ej en dag skall omintetgöra allt hvad du och jag gjort för henne.? Hun är likväl ett godt barn, ett barn som man kan håla af, sade Mary, som var särdeles mild stämd; Bessy hade varit läraktig och vänlig under den förflutna dagen, och Mary mindre skarp och kall. Tala inte så högt — hon kunde ju höra