Aftonbladet – 20 mars 1862, sida 3

AT SUSOE TER om den betydande fart handeln med krukväxter tagit i Londons folkrikaste distrikter, och de åberopa dervid gerna följande yttrande af en tiggare: ?Jag drar aldrig ibetänkande att klappa på en dörr, då jag ser en blomkruka i fönstret; jag är då säker på att ett godt bjerta bor der.? Kl. ungefär 9 på förmiddagen — London börjar då, få aptit — tåga oändliga karavaner af vagnar och kärror m: m., förspända med åsnor, ponies eller menniskor, bort från torget, för att sprida sig i alla väderstreck, och på alla gator elablerar sig småningom en mer eller mindre betydlig och bullersam handel, och ännu till sent på aftönen handlas och köpslås, emedan de många tusen arbetarve först på eftermiddagen erhålla sin veckolön, och således ej förr än på aftonen kunna göra sina uppköp för sig och sin familj: -Att costermongers härvid än en betydande rol är begripligt. Dessa ;skilja sig i två hufvudklasser: fasta och kringvandrande. Innehafvarne af fasta platser eller bodar (stalls) kallas stallmongers; de kringgående handelsmännen kallar man itinerant dealers; de sistnämnda indelas i regular costers, hvilka sälja all slags inhemsk fisk, grönsaker och frukter, och i irregular costers, som handla med sydfrukter, käll!krasse, hvassbuk och snäckor (periwinkles) och-af de förra betraktas med stort förakt, hvilket -härrör :af många klassers löjliga fördom mot utländska frukter. Handeln med apelsiner ligger derföre också nästan helt och hället i händerna på irländare, handeln med kokosnötter till en stor del i händerna på judarne. : Gatuverlden består af tre elementer, hvilka för, öfrigt hastigt sammansmälta; det finns menniskor, som äro födda och uppfostrade latt lefva på gatorna, andra, som förmåtts dertill af böjelse, och ytterligare andra, som blifvit tvungna dertill af nöd. De verkliga Icostermongers umgås föga med de öfriga ttolkklasserna; följden deraf är, att de bibeihålla sina sedvanor och sitt lefnadssätt. Antalet af dem växer märkbart, och hvarje Istockning i affärer och arbete, hvarje dyr tid bidrager att utvidga gatuhandeln: Efter den sista stora hungersnöden i Irlend har antalet af irländare, som vandra omring såsom månglarepå Londons gator, nära fördubblats. Em ytterligare orsak till den fortfarande förökningen at de ambulanta krämarne är bruket att deras barn nästan utan undantag slå sig på föräldrarnes yrke. En gammal gumma, som hade försäljning i ett. stånd på White Cross-street. ): hade fjorton barn, hvilka ållesamnian från sin tidigaste ungdom egnade sig åt gatuhandel. Några af dem dogo, de öfriga hade I tälrika familjer, hvilkas alla medlemmar egnade sig åt samma yrke, så att således tre eherätioner: sökte och funnö sitt: lifsuppeälle på gatan. Den ambulante handeln är för öfiigt äldre än den fästa, nomaderna äro mycket äldre än innehafvarne affastastånd. : Ur nationalekonomisk synpunktbetraktade, erbjuda costermöngers ett ovanligt intresse. Sjelfva fattiga, äro de de fattigas proviantörer, och i det att de genom att föra sina varor till dem bespara dem tid, höja de i sjeifva verket dessa produkters värde. De store Londontorgens blomstrande handel är till en stor del jatt tillskrifva dessa street-dealers; man beräknar värdet af den frukt och fisk som genom dem försäljes på Londons gator till mer än 200,000 . Det oaktadt ha del. i flera år varit föremål för polisförföljelse, och Citys säkerhetsmyndighet håller likal sträng jagt på deras kringirrande stammar, som nybyggarne i Amerika allt kraftigare tränga undan rödskinnen. Costermongers äro antingen engelsmän) eller irländare; skottar och walesare finner man nästan aldrig bland dem, sannolikt I emedan :dessa stolta .bergsbyggare hysa förakt för dylika göromål: Blott en tredjetel af helaantalet besitter så stort eget kapital, som behöfves för handeln; de öfriga låna sig erförderliga penningar för de dag liga affärerna, eller börgå till och med sjelfve varorna och låna kärran, dragaren och till med. mått och vigter. Räntan för de såhinda låriade penningarne uppgår i medeltal! ull 20 frgent i veckan, stundom till och med till 10 procent om dagen. Det sorglidm dervid. är, att denna höga beskattning etungar ej blottgatuhandlendena, utan i icke ringa grad äfven de fattiga klasser, jöm taga sina lifsmedel af ctosters och såJjunda bidraga attrikta de nedrigaste ockrare. På bildning finnes ej stor tillgång bland dessa kringvandrande månglare ; af sex individer bland dem kan vänligen blött en läsa. Detta är helt nåturligt. Så snart ett dylikt äkta pars barn kan. blott nödtorftigt springa, följer det sin fars eller mors kärra, och brådmoögna handelsmän af sju års ålder åro ingen sällsynthet i dessa kretsar. Jemte den djupaste okunnighet upptäcker man ofta hos sådana menniskor ett utomordentligt skarpsinne, stor klokhet och förundransvärd affärskännedom. Att costermongers tillhöra något kyrkligt samhälle, kan man väl ej påstå, men-de-äro dock ej blottade på all religiös känsla; hvad!som djupast griper dem i den evangeliska historien, är berättelsen om Jesus, då han bespisar så mycket fattigt folk med bröd och fisk, ty deraf följer alldeles tydligt, att han varit en äkta ?gentle man?. Flickorna bedja till Gud om vackert väder och hvassbuk, hvilka de kalla en himlens gålva tillsfattigt folk. I politiskt afseende äro gatans man :temligen liknöjday de hå blott en fiende; nemligen de polisförordningar, som drabba dem, och poliskönstapeln och lordmayorn gälla för dem såsom den pers nifierade:-statsmakten. Costermongers affärsvinst är i allmänhet icke betydlig Och icke heller säker; 25 öre är ofta hela dagsvirsten, och 75 öre är redan hederligt. Ickesförty har det lyckats sömliga streetdealers att genomflit, mod, ihärdighet och isynnerhet nykterhet höja sig rt Bsvvkr nats. tunn