Aftonbladet – 20 mars 1862, sida 3

samtidigt skulle visa sig på gatorna, så skulle debilda en tät massa ar menskliga varelser af mer än två tredjedels svensk mils längd. Om hela denna befolkning skulle, militäriskt ordnad, uppställas parvis, så blefve längden af denna armå ungefär 83 svenska mil, och om den rörde sig med en hastighet af tre engelska mil i timmen, skulle den behöfva I tre dagar och tre nätter, för att defilera förbi den person, som mönstrade densamma. Resande tala om Niagaras upplyftande prakt, i det att hvarje minut tusen tunnor af det flytande elementet störta sig i djupet i en enda, häpnad och rysning väckande flod. Men hvad är väl detta naturskådespel motj: den ofantliga menniskoflod, mot den underbara lifsström af så många hundra tusentals rastlösa själar, hvilka, hvar och en satt i rörelse af olika driffjedrar, bölja kring den! oändliga engelska hufvudstadens gator. Hvad är hela den samlade kraften hos verldens största vattenfall mot den förenade makten af de olika tankar och viljekrafter, som till deras mål drifva de atomer, af hvilka denna menniskoström är sammansatt! Och om del nedbrusande vattenmassornas dån förskräcker och nedslår sinnet, så skall dens själ, hvilken för första gången hör Londons gatulifs larm oeh buller; icke mindre gripas och bedöfvas. Det finns i sjelfva verket ingen:städes en anblick, som uppgår mot möjlig-1 heten af äflandets rastlöshet på Londons ga1 itor, och icke en gång ett årslångt-outtröttligt studium af detta ensamt för sig i verliden stående gatulif förslår att dana en sammanfattad bild af de otaliga elementer och typer, af hvilka det består. Hvarje iaktitase af detta slag måste förbli blott och bart ett lappverk. Men deremot erbjuder den oändliga mångfalden af enskilda drag i detta lifvet ett outtömligt ämne till skildringar af alla slag, och, om någonsin, äro här :skaldens ord på sin plats: i Greift nur hinein ins volle Menschenleben, Und wo ihrs puckt, da ists interressant. Så tänkte sannolikt äfven en fransman, Alphonse Esquiros, hvilken 1851 års stats-) streck nödgade att fly från Frankrike till England. I ungefär fyra år har Revue des deux mondes meddelat -ganska väl skrifna! päpsatser öm det af honom länge och sorgfälligt iakttagna lifvet i England och spetielt i London, och det bästa beviset på hans : arbetens värde är, att en engelsman, Lagcelles Wraxall, öfversatt dem och under titeln: The english at home utgifvit dem till sina landsmäns nytta och fromma. Esquiros sjelf har samlat sina uppsatser och utgifvit dem under titeln: IL Angleterre et la vie anfen a (två delar ha hittills utkommit); ur en andra delen är följande visserligen lilla, I: en desto intressantare fragment af Londonlifvet hemtadt. Londons gatuverld (street world) visar iakttagaren de mest originella typer af den ånglosachsiska rasen, och deras lefnad är väl värd det grundligaste studium. -Isynnerhet äro de tusen sinom tusen menniskor, ) som betrakta gatorna såsom sitt egentliga) hemvist, som från sin spädaste barndom : anse stengatan såsom sitt egentliga element, som oafbrutet lefva på och af gatan och bfta äfven dö der, ett högst intressant ämne för samhällsetnologien. Obestridligen är det icke ett af de minsta underverken att jättestadens ofantliga befolkning dag för dag får sin föda gig tillförd, utan att en faderlig regering eller en omtänksam polis det ringaste bekymrar sig derom. Visserligen föra de i alla kompassens väderstreck utstrålande jernbanorna samt ångbåtsflottiljen på Themsen dagligen kolossala massor af animaliska och vegetabiliska lifemedel och derjemte alla dyrbarheter och läckerheter från alla delar al verlden till det omättliga London; men att midt i hushafvet, midt i gatulabyrinten bland den evigt böljande folkvandringen fördela den ankomna tillförseln, ända till de minsta portioner och ransoner och att fortskaffa de, nödvändiga lifsmedlen ända till te aflägsnaste smågator och gårdar, till del smutsigaste och utfattigaste vinklar, detta är sysselsättningen och lefnadsuppgitten för en legion menniskor, som utgöra en framstående del af den egentligen s. k. gatuverlden?. I spetsen för de försäljare, som på öppen geta utveckla sin verksamhet, står costermonger. Ursprungligen sysselsatt endast med frukthandel, hvilket namnet också antyder, har denna näriga klass småningom svingat sig upp till handel med alla möjliga lifsmedel, och öfversvämmar, säkerligen räknande mer än 40,000 menniskor, hela den ofantliga staden. Deras hufvudmötesplatser äro Londons båda förnämsta torg: Billingsgate och Coventgarden-torget. Det första måste man besöka på en fredag, för att göra sig ett begrepp om ett fisktorg, ty den dagen är handeln mest blomstrande, emedan å ena sidan de många tusen irländare, som lefva i London, troget iakttaga sin kyrkas bud om fastan, å andra sidan de engelska arbetarne, hvilka regelmässigt utbekomma sin aflöning om lördagarne, dagen förut vanligen icke äro vid god kassa, och således gatuförsäljarne måste rikligare än vanligt förse sig med fisk. Coventgardentorget är samlingsplatsen för alla dem som sälja frukt ock grönsaker på patörna, och det är lämpligast att besöka det på lördagsmorgonen. Man beräknar, att 2000 män med små kärror och 3000 qvinnor med korgar sammanströmma dit en sådan mort gon. Under det att alla i husen rundtomj kring ännu sofva, är det redan ett rörligt lif på dette gröna torg?. På en oöfverI gekådlig sträcka äro pyramider af fruktkorgar upprestå, berg af grönsaker uppstapJade, väldiga vagnar, som varit på väg hela natten, sucka under de bålverk af kål, som en öfvad hand konstnärligt uppfört, och bär afalla slag finnas i otroliga massor. Ty ej blott alla britiska öar, utan äfven Bel: