Aftonbladet – 17 mars 1862, sida 3

EONGL. TEATERN. I SOLNEDGÅNGEN, skådespel i I akt, af Carit Etlar; fri öfversättning. — EN ARFSOCH KÄRLEKSFRÅGA, komedi i 3 akter; öfversättning från danskan. ; Dessa voro kongl. teaterns nyheter under förra veckan. ?I Solnedgången? är: ett danskt stycke af en mera som novellist än som dramaturg bekant författare. En arfsoch kärleksfråga? synes vara en fransk komedi, söm passerat danska scenen innan den hunnit till den svenska. Historien i Solnedgången? är mycket gammal — ända från 1200-talet. Scenen är förlagd i ett danskt kloster. Abboten har mottagit den unge riddaren Erik Trane, som sökt tillflykt i klostret med sin käresta, den fagra fröken Ingrid. Enligt gammal häfd är klöstret i 48 timtnar en asyl för hvem som helst, söm dit tager sin tillflykt. Men skön Ingrids fader; riddar Stibolt, kommer inom 22 timmar och fordrar sin dotter tillbaka, emedan han ej vill gifva henne till äkta åt Erik Trane: Han hotar att spränga klostrets portar och med våld taga flyktingarne ut, om munkarne ej utlemna dem före solnedgången. Abbot och munkar motse med lika -bäfvan denna stund. De söka hjelp hos en besynnerlig och vild man i munkdrägt, brodren Alsing, som sedan någon tid gästat i klostret och der huserat å ett föga uppbyggligt sätt och alldeles ujonerat Pade abboten och munkarne, som dock äro myeket glada att ga en sådan väldig kämpe, som denne broder Alsing i sjelfva verket är, till sitt skydd. Men broer Alsing vill icke lyssna till abbotens böner, icks3 till den unge riddarens och länge ej heller till. sjelfva den intagande Iogrids. Ändtligen lemnar hon honom några Ipplygnlögar om sin moder, hvilka verka på det härda bjertat. Huru Alsing lyckas ötvervinna riddar Stibolt lemna vi osagdt. Kongl. teatern torde ännu några gånger lemna de vetgiriga tillfälle att se upplösningen i detta skådespel, som visserligen företer många oegentligheter, men som ändock intresserade publiken genom de romantiska elementer det företer genom munkarnes burleska beteende, genom hr Dahlqvists spel i det för honom särdeles tacksamma partiet såsom brodren Alsing, genom hi Jolins kostliga framställning af abboten och genom ett poetiskt språk. I En artsoch kärleksfråga är hjeltinnan en faderoch moderlös fröken Aline de Longueville. Man väntar att henne: fosterfader, hvars svaga kärlek ÄR henne till ett nyckfullt och despotiskt. barn, skal! hafva testamenterat henne -sin stora lörmö genhet, Några anförvandter lägga an på att dela den med henne. Den skulde fördjupade Antoine de Vernenil vill fria til henne, hans syster Julie de Brevannes smick rar, henne och kryper. för henne, en lite vifvare och stor skälmmr Chaloncha bjuder heune att dela med honom han torftiga bostad, derest testamentet skull befinnas vara mindre fördelskiardr henne än han sjelf inom sig tror. Och testamen tet lemnar verkligen välgörarens tre millio ner i bänderna på en gammal aktningsvär och mycket sträng fru Dormont, och friar och vänner öfvergifva Aline; och hon nöd gas finna sig i fru Dormonts stränga tuktan Ett par år förgå. Alines trotsighet:syne