Aftonbladet – 15 mars 1862, sida 3

giftastankar eller icke. — Författaren är, som bekant, i Danmark särdeles omtyckt för sin qviekhet och sin dramatiska framställningskonst; och nu anmälda skrift visar, att icke blott lifvets löjliga, utan äfven dess allvarliga sidor ba blifvit noga observerade af honom, Björlings elementarlårebok i Algebra. Till Redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet för den 25 sistl. Januari förekommer en anmälan af ofvanstående lärobok, förra delen, 7:de upplagan, och får jag med anledning deraf anhälla. att redaktionen täcktes i sin tidning äfven intaga några upplysningar i ämnet från min sida. Referenten behagar främst uttala det om dömet, att det vore öfverflödigt att uppsöka och loftala detta arbetes förtjenster, då Björlings namn är en tillräcklig rekommendation för detsamma, men att deremot, för det algebraiska studiets bästa, det tyckes hafva skäl för sig att något vidröra arbetets svaga sidor4. Det hade varit lyckligt, om detta vidrörande hade skett på ett eådant sätt, att upplysningarne, som deraf föranledas, kunnat hålles rena från all inblandning af sådant, som icke tillhör vetenskapen. Thy värr är det nu icke så. Redan en blick på de ord, hvarmed referenten afslutar sin uppsats, så lydande: SMen bevara oss från allt skråvälde, äfven från B:s jernspira i det matematiska fria studiet? — en rätt märklig kontrast emot de artiga begynnelseorden!— leder tanken otvunget in på ett helt annat gebit än den rena vetenskapen. Och om man sedan aktgifver på det förhållandet, att föga mindre än hälften af hela uppsatsen är egnad åt reflexioner öfver företalet till boken; vidare derpå att de få anmärkningar af vetenskaplig art, som skulle uippdara sjelfva arbetets svaga sidor, äro ej allenast alltför obetydliga, utan rentaf underhaltiga och obefogade, men att deremot referenten funnit lämpligt uttala sådana omdömen i allmänhet, som att författaren, likasom många andra, blifvit vid tilltagande år mer och mer omständlig och synes oupphörligen vilja öfvertyga läsaren, att han skrifver kort, huru långtrådig han än må varat, eller: att hans framställningssätt i allmänhet är torrt, sträft, saknar så kallad genomskinlighet och klarhet, blir oupphörligen — — — alltför omständligt och minutiöst, o. s. Y:; OM man, säger jag, gifver aktpå allt detta, må man visserligen något uadra öf. ver att förf. till den sövnda anmälda boken velat inlåta sig i något svaromål, men torde icke heller å andra sidan finna oväntadt, att. sedan han ändock för sjelfva sakens ekull ansett sig pligtig meddela några upplysningar i ämnet, dessa oundvikligen måste beröra äfven andra förhållanden än de vetenskapliga. I företalet till boken har författaren yttrat, att den förhandenvarande 7:de upplagan deraf är till både sidotal och innehåll betydligt mindre än den 6:te, och derjemte — beträffande innehållsminskningen — uttrycklifa förklarat, att den hufvudsakligen håtrör eraf, att den i föregående upplagor intagna mängden af aritmetiska och geometriska problemer, till öfning i användningen af algebrans elementer, här blifvit till största delen utesluten (för alt i stället upptagas i en probiemsamling, som kommer att tryckas särskildt). I sammanhang dermed är tillika nämndt, att tnödig omsorg blifvit egnad åt förkortning at sjelfva framställningen, der sådant kunnat ske utan förfång för innehållet?. Referenten börjar sin granskning af arbetet med följande anmärkning: Författaren påstår, att 7:de upplagans sidoantal och innehåll är betydligt mindre än den 6:te. Nu förhåller det sig emellertid så, att bokens format, längd och bredd blifvit ungefär i samma proportion ökadt som sidoantalet minskadt, hvartill äfven kommer att 7:de upplagan har mindre stilar än den 6:te; någon förkortning eller förenkling i framställningen är svårt att finnaX. Referenten har alltså funnit sig tillständigt attinför allmänheten insinuera, det författaren gjort sig skyldig: till--en från sanningen afvikande uppgift. Må det tillåtas anmärka, att något dylikt aldrig förr vederfarits denne författare. Till bemötande af den ohöfviska insinuationen vill författaren vid detta tillfälle allenast lemna den faktiska upplysningen, att de till bokens förkortning uteslutna. probleinerna i 6:te u Magen upplaga. sid. 117—122, 132 — 155, 252—266, Blo-0n9, 281—298, således ungefär en fjerdedel af hela boken i dess 6:te upplaga. Referentens tillägg: någon förkortning — — — är svårt att finna torde icke, i sitt sammanhang med de till sin art nyss pröfvade orden näst förut, kunna anses förtjend något afseende inför en upplystallmänhet gentemot författarens bestämda uppgift i företalet; att väsentlig förkortning.och förenkling af redaktionen i den nya upplavan ohot