Aftonbladet – 15 mars 1862, sida 2

uppiattning och utläggning — 1 hvuken dock ligger mera rent förnuft och mera klarhet än de moderna förkättrarne af Luther och den af engelska sjukan angripna tiden behaar förstå — och är han mäktig af filosoisk spekulation, aå kan han hos Swedenborg finna en fullt rationelistisk och klar utläggning, ja bevisning; och måhända återvänder han sedan till den äkta gamla och evigt unga My oattninnen af den eviga sanningen. — Men om insändaren också ej vill ingå 1 den teologiska tvistefrågan, om hvilken ingen tvist orda kunna finnas, åtminstone aldrig hos dem, hvilka erkänna bibelordet såsom den enda möjliga grundvalen för en teologi, så kan han dock ej afhålla sig att framhålla en sida af det Hallinska rälet, en sida som blottar okunnigheten hos Hallin, kanske hos flertalet af svenska presterskapet. A År 1771—1774 utgaf den förtjenstfulle franske orientalisten Anquelil du. Perron tre digra dvartband, resultatet af mångåriga resor och studier: 4Zend-Avesta, ouvrage de Zoroastre;j contenant les idges thologiques, physiques et morales de ce legislateur, les cermonies du culte-religieux, quil-a tabli ce. Traduit en frangais sur Voriginal Zend, avec des remarquesX.. Man fick här, för första gången, en öfversättning af. de gamla persernas heliga skrifter, deras religions-urkunder. Kort tid derefter utgaf den äkta humanisten Herder, med.dedning af nämnde arbete, sina Erläuwlerungen sum neen Testament aus einer neueröffneten morgenländischen Quellet, Herder visar här, hvilka ljusglimtar ur den gamla, en tid vidt utbredda kaldeeroch perser-visheten utbreda gig öfver mycket som eljest skulle vara dunkelt, öfver sabäismens och magismens verkliga gestalt; öfver, de sednare profeternas bilder (isynnerhet hos Hesekiel, Daniel och Zacharia) öfver uppkomsten af farister och essener;j öfver alexandrinernas och ny-platonikeruas utmärkande ider, öfver hellenismen, men isynnerhet öfver. urkällan till gnosis och gnosticism. Han visar vidare att man här nästan helt och hållet återfinner evangelisten. Johannis språk, men på samma gång huru simpla och ännu ej förandligade orden äro hos Zoroaster, i sitt sammanhang i ZendAvesta, idel sinnliga abstrakta riktade på sinnliga mål; då deremot hos Johannesoch i hela Nya Testamentet allt är så genomträngdt af ande. Han erinrar hurusom parser-filosofiens, . kald6er-vishetens — språk var det då för tiden värdigaste, bland Mindre Asiens bildade män bäst bekanta, det hest andliga, fina och fullfärdiga uttryck för högre sanningar, och att, likasom Paslus icke håller samma ton då han skrifver till kristna i Asien eller Europa, utan lika uppenbarligen asiatiserar med Ephesus och olosse, som han icke gör det med t. ex; Rom och Korinth; likaså -har evangelisten Johannes, lefvande i Ephesus, medelpunkten såväl för kaldeiska filosofien som för Johannes döparens sekt, brukat det bland Mindre Asiens bildade mest begripliga uttryckssätt. Johannis första bref har, i flera gamla codices, den latinska påskriften ad Parthos; det är då lätt begripligt att ord och bilder, hemtade ur det den tiden allmänt kända , parthernas heliga språk, här skulle begagnas. Men Herder, som var mera fri från ensidighet än de lärde vanligen äro, fram, håller ock uttryckligen att han här förklarar endast ur en källa, visar den heliga byggnaden endast från en sida, och att, dnm mycket judarne från och efter babyIoniska fångenskapen tillegnat sig af kaldeismen, det förnämsta för en fullständig förklaring af Nya Testamentet måste hemtas ur jemförelsen med Gamla Testamentets radi0r ej ur den af honompåpekade kaldeer-vishetens källa. -Och Herder frambåller, såsom man af en sådan man kan vänta, hurusom Nya Testamentet är och förblifver ett system, icke för vetande, för sönderdelning, söndrande utläggning och ing utan till åskådning, till förnimmelse, till känna, till vara. Öändlighet och enhet (enfald) i hvarje punkt, i allt det ena, i det ena allt! Detta allt afhandlades nu för snart hun: drade år tillbaka och var föremål för forskning, eftertanke, samtal inom hela den bildade verlden. Det är sannt att Herders ifrågavarande skrift icke är spridd så mycket i Sverge som t. ex. de i Upsala (Bibliothek der Deutschen Classiker) aftryckta arbeten af samme författare, icke så spridd och känd som hvarje skrift af Herder förtjenar vara. Således kan nog finnas mången, äfven med framstående bildning, som icke läst denna afhandling; men SäpDeliga torde finnas mången sådan som icke, ilall han under någon icke alltför kort period af sitt lif haft lyckan att lefva med verkliga menriskor samt sjelf haft så pass mycket af menniska och humanistisk mottaglighet att de kunnat vända sin solsida åt honom, åtminstone hört omtalas den Herderska afhandlingen och hennes resultater, hvilka för öfrigt på sednare år, genom nyöppnade källor och nyare arbeten, vunnit ytterli,are utveckling och fasthet. ? För Hallin, och mången annan prestman, var allt dylikt så främmandey att han kunde framställa såsom en af honom med storin: dran förnummen ny upptäckt (hvarföre j uppfinning 1?) att sådana Johannis jjranden, som minst rimma sig med hans klena förnufts uppfattning af Kristi person, skulle vara lånta af Zoroaster och sålunda sakna betydelse för oss kristna! Dock, en olärdlandtprest kan måhända härvid vara mer attur.säkta än en hel skola af, menskligen att tala, lärda män, de der på samma slippriga grund uppföra ståtliga. byggnader — för lögnen. Men dessa byggnader; med: hela gin skimrande yta, äro af den natur som. alla lylika: de ramla vid första ärliga och all: varliga undersökning. Icke är Hallin på långt när den ende af rann AR Tun gtartkansÖM. sam IgE own ART SIX