Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 3

; Om Fotogen. Till redaktionen af Aftonbladet. E. Finnes någon fotogen, som icke alls är explosibe eller eldfarligs För att kunna besvara denna fråga så att enhvar kan bedöma huruvida svaret är riktigt eller icke, måste vi till en början redogöra för hvad som menas med fotogen, och för sådant ändamål antyda sjelfva principen för dess framställning, samt de egenskaper fotognen nödvändigt måste ega, för att våra användbar och kunna säljas under detta namn. å torf, ved, stenkol eller organiska ämnen i allmänhet upphettas uti för luften tillslutna kärl förkolas de. — Denna förkolning består, såsom sjelfva benämningen antyder, deruti, att från det upphettade ämnet bortgår de trenne beståndsdelar: väte, qväfve och syre, som finnas uti de flesta dylika ämnen, så att i kärlet der uppvärmningen sker qvarstannar endast största delen af den fjerde beståndsdelen eller kol. De förstnämnda gasformiga ämnena aflägsna sig dock icke hvar för sig, utan i förening, dels med hvarandra, dels med en del afsjelfva kolet, bildande på detta sätt en stor mångfald af flygtiga ämnen, hvilka sammantagna utgöra den vid all kolning uppkommande röken. — Ledes denna rök genom rör, som hållas afkylda, så kondenseras en del af densamma till en tjockflytande, illaluktande vätska, som kallas tjära, och en tunnflytande, som består af vatten, blandadt med ammoniak, ättika m. m. — En del af röken kondenseras deremot icke, utan förblifver gasformig och utgör en oren lysgas: Tjäran innehåller de oljor, hvilka på sednare tiden fått användning som lysämnen. För att ur densamma afskilja dessa sednare, upphettas tjäran uti en destillationsapparat, då den afger — likasom veden etc. vid kolningen — en rök eller ånga, som består af tjärans flygtigare beståndsdelar, och i uppvärmningskärlet eller destillakel eve stannar de mindre flygtiga (beck, asphalt) qvar: Den afgående ångan låter fullständigt kondensera sig till en mer eller mindre tjockflytande olja ) (beckolja, stenkolsolja, paårafinsmör etc.) i hvilken nu lysämnena intiehållas. För att nu denna olja skall bli användbar att bränna i lampor måste ur densamma aflägsnas såväl alla sura och alkaliska ämnen (carbölsyra, anilin m. m;), hvilka uppkommit genom syrets och qväfvets förening med väte och kol, som ock, så vidt möjligt är, alla fasta ämnen (parafin, naftalin m, m.). — Det förra sker genom omvexlande tvättning med lut och syror samt det sednare genom pressning och ch Sedan detta är gjordt, innehåller oljan nära nog blott de flytande lysämnena, jemte sådana beckartåde ämnen som VS rn genom lutens och syrtornas inverkan på deii orena oljan. Dessa beckartade inblandningar, hvilka tärö mindre flygtiga än lysoljorna, afskiljas nu, likasom becket förut ur tjäran, genom en förnyad destillation, hvarvid de rena oljorna i form af en hvit ånga gå öfver, och efter kondenseringen bilda en klar, tunnflytande vätska; denna utgör en blandning af neutrala, mer och mindre flygtiga oljor, hvilkas kokpunkter variera ända från 250 till 300 grader Cels., och hvilka, likasom renad lysgas, bestå endast af kol och väte, ehuru i flera olika proportioner sins emellan (de äro flytande kolväten). Har sjelfva kolningen Friggätt vid mycket hög temperatur, så innehålla dessa kolväten i allmänhet mycket kol i förhållande till vätet. De röka då mycket uti yanliga fotogenlampor, men användas likväl under namn af nafia eller gasolja såsom lysmaterial. Naftan brännes uti lampor af en ganska enkel kunstruktion (e. k. nafta) Man kan äfven kola stenkol och torf m. m. å sådant sätt, att dylik olja erhålles omedelart vid kolningen. Likartad med denna är också åtskillig s. k. bergolja, som på somliga ställen utqväller ur jorden. Ett annat i handeln förekommande flygtigt lysmaterial, som kallas kamfin (gassprit), är icke någon dylik olja, utan består hufvudsakligen af sprit, hvari blifvit upplöst eller inblandadt något ämne med ster kolhalt. Kamfinen brännes uti särskilt för densamma konstruerade s. k. kamfineller gassvritlampDpor.