Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 1

dagar från kl. 9 f. m. till. 2 och från kl. 4 till 8 e, m, sonas sn STOCEHOLM den 12 Mars. Utrikes korrespandens. (Från Aftonbladets korrespondent.) . Wien den 28 Februari. Årsdagen af vår konstitutions födelse den 26 Februari har firats med stor ståt. Åt minstone har den officiella verlden varit synnerligen verksam. En stor messa, vid hvilken kardinal Rauscher officierade i all Er glans; kommunaldeputationer, som till kejsaren och ministeren framlemnade tillgifvenhetsoch lojalitets-adresser, såsom man här kallar dem; en högtidlig bankett af riksrådet, d. v. s. kamrarne, beledsagad af de i dylika fall oundgängliga skålarne och talen; en galarepresentation på operan, och gratisspektakel på andra teatrar; sådant var programmet till den fest, hvilken, såsom det påstås, skall kompletteras genom ett regn af ordensdekorationer. Utom der officiella steren har man deremot icke kunnat förmärka någon verklig glädje, eller någon af dessa frivilliga folkmanifestationer. hvilka vid dylika tillfällen hos andra naltioner tolka det allmänna förtroendet till de konstitutionella institutionerna. De entusiastiska artiklarne i våra mer eller mindre devuerade tidningar ha ej lyckats upptina isen och värma allmänhetens känsla. Skälet dertill är, att halfva kejsarriket har en annan grundlag och står utom februarikonstitutionen. Denha har icke vunnit ringaste utveckling under det år, som nu förflutit. Detta är det verkliga bokslutet för vårt första parlamentariska år. Förvaltningen, justitieväsendet, finanserna, förhållandet mellan kyrkan och staten, pressens ställning. allt befinner sig i samma skick, eller nära nog så, efter som före februarikonstitutionen. Det finns något litet mera frihet, men den är snarare tolererad än öppet medgifven. och, hvad värre är, den saknar all allvarlig garanti. Såsom corollarium till dessa reflexioner vill jag hänvisa till de amendementer, som herrehuset låtit andra kammarens förmenta orundlagsrättigheter undergå, rättigheter. hvilka andra kammaren i en mängd liberale tal förfäktat. Om dessa retrograda amendementer skulle bli definitivt antagna a! öfre kammaren, miste man för närvarande helt och hållet afstå från hoppet att få se öv om tryckfrihet, personlig frihet o. s. v. införas i Österrike. Man sysselsätter sig mycket med det uppror, som utbrutit i Grekland. Regeringen tyckes frukta, att det skall antaga större proportioner och utsträcka sig till Österrikes gränsländer, dervid räckande handen åt uppresningen i de turkiska provinserna, som man har svårt att dämpa. Oron inom de högre kretsarne ökas ytterligare deraf, att man saknar säkra underrättelser om de verkliga bevekelsegrunderna till det grekiska upproret. Man trodde i början, att det var en af Garibaldi tillställd coup de main. Men de tidningar, som återspegla eremitens på Caprera ösigter, förneka detta på det krattigaste. Andra påstå, att hatet mot tyskarne i Athen upptändt sinnena och gifvit förevändningar till agitationer. Man tror, att man vill aflägsna hr Wendland, konung Ottos privatsekreterare, och fru Pluskow, drottningens öfverceremonimästarinna. Man skulle äfven ha velat förbindra de baierska prinsarne, hertigarne Ludvigs och Luitpolds tillämnade besök vid det grekiska hofvet. Men detta är ur luften gripna rykten. Dylika tilldragelser ha vanligen icke så obetydliga orsaker. 1 enskilda bref från Athen försäkras, att rebellerna isynnerhet hade för ändamål att få konungamördaren Dusios samt de i den sista militärrevolutionen inblandade officerarne försatta på fri fot. De upproriska skola efter sina första framgångar ha begagnat sig af fältrop, som de visste skulle slå an på mängden, såsom: 4Bori med utlänningarne! Bort med tyskarnelt Huru härmed än må vara, har upproret i Nauplia icke kunnat undgå att öka den oro som jäser i hela orienten och lägga ytterligare ett brännbart ämne till dem, som ho-. tade den allmänna freden från detta håll,