Aftonbladet – 11 mars 1862, sida 3

Finska ständerutskottet: De sednaste underrättelser vi med förra posten mottogo angående utskottets förhandlingar omförmälde, att man börjat öfver: läggningen rörande frågan om förändringar i nu gällande legohjonsstadga och förordning om laga försvar. Af de nu ingångna tidningarne finna vi, att frågan föranledde en ganska liflig diskussion, under hvilken flera ledamöter ådagalade synnerligen upplysta och frisinnade åsigter.: : Som : här berörda ämnen äro långt ifrån att ännu hos oss vara utdebatterade, anse vi oss böra något fullständigare redogöra för denna debatt. Prosten Bergh förordade större lätthet för både husbonde och tjenstehjon att upplösa tjensteaftal, upphäfvandet af husböndes rätt att mot tjenstehjon begagna husaga samt att vid bestämmandet af kategorierna godkändt och mindre fpäkände tjenstehjon skulle göras afseende ej lott å arbetsduglighet, utan äfven å sedlighet och läskunnighet. Hvad beträffade frågan om laga försvar, så ansåg talaren hvarje välfrejdad person, som i tio års tid vistats inom församlingen, böra vid uppnådda 30 å 40 ärs ålder åtnjuta. rättighet att försvara sig sjelf. Längre trodde talaren sig ej böragå, för att icke möjlia beröfva jordbruket nödig arbetsstyrka, berämja osedlighet och armod samt äfventyra kronans utskylder. Häri instämde hufvudsakligen bonden. Puhakka. 1 Prosten Europeus ansåg rättigheten att försvara sig sjelf böra tillerkännas hvarje välfrejdad person af en viss ålder, t. ex. 25 år, samt framför allt familjefäder. För den lösa befolkningens Pg kn borde den ansvara, å hvars egor de äro bosatta. En större frihet vore, enligt talarens åsigt, det säkraste medlet att hindra den tjenande klassens kringvandrande, som nu ofta ranledes endast af fruktan att ej erhålla försvar. Prosten Alopeus ansåg de ifrågavarande författningarnes hårdhet vara orsaken till den uselhet, förnedring och hjertlöshet, som är rådande bland den obesutna delen af Finlands.befolkning, och önskade derföre deras totala omarbetning; fästade särskild uppmärksamhet vid det förhållande, att-om en gift maänsperson förklara: des för lösdrifvare, får hans .maka och minderåriga barn dela hans öde; tiden för legohbjons antagande borde vara fri, husagan: afskaffas och lättare tillfälle beredas för den lösa befolkningen att flytta från en församling till en annan. Med prosten Alopeus instämde bonden Keto och tillade att orsaken till den tjenande klassens bindande vid jordbrukaren varit att för denne lätta tillgången till arbetare, i anseende till den dryga skatten på jorden; men hvar och en borde hafva rättighet att njuta frihet, och en omtänksam och rättvis jordbrukare kommer aldrig att sakna arbetare. Borgmästaren Tengetröm ansåg äfven dessa författningar böra helt och hållet omarbetas, emedan de hvila på den-oriktiga och orättvisa grunden af befolkningens delning i tvenne olika kaster: den ena den, som eger rättighet att försvara sig sjelf och lemna försvar åt andra, den andra den, som måste åtnjuta ett sådant försvar, samt dessutom ännu en mellankast, bestående af deni som väl ega rättighet att försvara sig sjellye, men ej kunna lemna andra försvar; hvarjemte anmärktes att ingen skilnad är gjord mellan tjenstlösa personer och lösdrifvare. Hvarje finsk medborgare borde få försvara och ärligt försörja sig sjelf. Tjenstehjons antagande borde ske i form af ett fritt aftal mellan tvenne oberoende: perso: ner, hvarjemte all lag om krigstjenst såsom straff borde npphäfvas. Det af kejs. senaten framlagda förslaget till författningar häri vöro, såsom hvilande på samma orättvisa princip, helt och hållet förkastligs. Professor Schauman förenade sig med hrr Alopeus och Tengström jemte det han ansåg utskottet ej böra ingå i detaljer, emiedan döss verksamhet sträckte sig blott till attängifva syftet för frågornas lTösbing. z Bönderna Pelkonen och JIaatinen instämde med hrr Alopeus och Tepgström, bonden Manttaali och-prosten Sohlberg med hr Tengström. . Borgmästaren Mökä ansåg båda de ifrågavarande förfättningarne alldeles öfverfiödiga och onödiga. . f Domprosten Borg instämde med de talare, som förordat försvatsskyldighetens afskaffande, men ansåg dock kommunen böra ega rättighet attöfvervaka den lösa befolkningens både sedlighet och arbetsamhet, om den eljest skäll kunna änses våra skyldig att bistå och försörja dessa personer på deras ålderdoid. Er Prosten Försman ansåg klassifikationen af godkände och icke-godkände tjenåre böra grundas ej blott vå. arbetsd sduglighet utan äfven på deras