Aftonbladet – 11 mars 1862, sida 2

MUSIK. Figaros bröllop. Att detta mästerverk, som en längre tid hvilat, åter blifvit upptaget å kongl. teatern, är en glad nyhet för musikens vänner, ehuru visserligen dess nuvarande uppsättning ej kan kallas lysande. Det gafs första gången på hr Walins recett, hvilken konstnär i grade Almävivas roll alltid haft ett-at sina lyckligare partier. Hr Walin var också då särdeles väl disponerad, hvilket för öfrigt egentligen icke kan sägas om någon annan af de medspelande än hr Lundbergh, som utför Figaros parti så ypperligt, att man med undran kan fråga: hvarföre denne sångare icke i öfrigt intagit någon mera frameläende konstnärlig rang? I Figaros arier äro hans sång, musik, frasering, spel och föredrag lediga och ,uttrycksfulla. Hr Lundbergh framropades med stor enhällighet och torde för närvarande vara den som bäst uppbär sitt parti. Den pikanta duetten, mellan grefven och Susanna i tredje akten, tog sig icke särdeles väl ut, ehuru den i scenisk anläggning, text, i musik, eger alla betingelser för att hänrycka och upplifva åhöraren. Duetten mellan grefvinnan och Susanna, då biljetten till grefven dikteras och skrifves, som förr alltid begärts dacapo med stor: förtjusning, aflopp nu temligen tarfligt och obemärkt, hvartill det alltför långsamma tempot icke litet bidrog. I grefvinnans stora aria höjde sig mll Åndråe på några ställen till en sann och enkel pathos, men detta parti fordrar något mera än ett musikaliskt föredrag. Den känslo-; fulla damen, som visar sig svag för pagens: hyllning, på samma gång hon nedlåter sig! alt intrigera med sina domestiker för att; återföra sin flyktige hr man till sig; denna : blandning af värdighet och frivolitet fordrar ett väl genomtänkt och nyanceradt spel för att icke förefalla orimligt, ja platt! De flesta partier i Mozarts Figaro äro; mycket svåra att återgifva, just derföre att så stor vigt ligger på spelet, uppträdandet, ! mimiken, detta som hos lyriska artister of1 tast är minst kultiveradt. Libretton är isig: sjelf omusikalisk, karaktererna cyniska, fulla! af förställning, menande motsatsen af det; som säges och göres. Här gäller således! för både artister och spektatörer att läsa; mellan raderna, att förstå halfqväden visa