Aftonbladet – 8 mars 1862, sida 3

ppar — eller alla de reflexioner som gjordes öfver henne af våra egna snillen — som förmodligen gjordes, fast: jag ej hörde dem. Redvägs härad med staden Ulricehamn, beskrifvet af Claes Joh. Ljungström. (Falköping 1861.) 7) Ett godt arbete inom den fosterländska litteraturens område har hr Claes Joh. Ljung ström lemfiat med denna beskrifning öfver Redvägs härad, och väl värdt att för vänner af vår fornforskning och häfdateckning anmälas såsom en glad företeelse att se håzen väckt för en närmare kännedom af vårt lands inre förhållanden. Det är först genom en noggran kännedom af delarne, som man kan få ett rätt begrepp om det hela; så är det.genom goda sockeneller ortbeskrifningar, som en fullständigare kännedom om fäderneslandet kan förvärfvas. Skara stifts presterskap har företrädesvis gjort sig för tjent af sina landsmäns och fosterlandsvännernas tacksamhet för sin verksamhet i denna I väg. Lindskogs beskrifning öfver Skara ll stift vär en frukt af dessa-bemödanden; men såsom allting i-sin begynnelse är ofullkom1. ligt, så saknar man i dessa sockenbeskrifingar gånska ofta de upplysningar om ortens ekonomiska ställning samt de statistiska underrättelser, som uti en ortbeskrifning iro af den största vigt. Uti Redvägs beskrifning deremot saknas icke någon del al allt detta, och särdeles kunna de statistiska tabeller, som afsluta denna ortbeskrifning, tjena till ett föredöme för dem som framdeles komma att arbeta i vårt lands statistiska intresse. Första afdelningen af Redvägs beskrifning uppgifver häradets läge och gränser. Det är någonting underligt i dessa urgamla rågångsbeskrifningar, att läsa namn så ovanliga och gamla, att man anar en hel forntidssaga under dem. Vid gränsstenen ?Drakehall? -har L. anfört begynnelsen till en sädan, och vi undra om icke den lilla holmen tGudmunds-stufva, der Skaraborgs, Jönköpiags och EMfsborgs länsammanstöta, kan balva en forntidssägen. Sådana namnhär-. ledningssagor öka alltid intresset för och lifvet i sjelfva beskrifningen: Hvad märkligast är om landthöjden öfver vattenståndet, de tre åarne och öfriga vattendragen slutar denna afdelning. Den ardra afdelningen beskrifver häradets naturalhistoria, hvilken lika litet som det öf-1. riga saknar sitt naiva salt. Så få vi lära att Ljungsspolven påminner landtmannen om våren behofvet att spara på fodret med sitt rop: Sköp hö, köp hö! Och vi påminnas af Brushanen om det ryktbara ?odium theolo: gicum, i det han; klädd såsom en norsk rest med sin ringkrage, kifvas med sina röder. I kapitlet om Snäringarne tyckes författaren på sitt egna humoristiska sätt hafva lagt an på sina Redvägsboers ambition, i det han framhåller deras försumlighet att spränga stenen ur sina åkrar. Stenen? — säger han — tyckes hafva haft en stor förkärlek för orten, och är at mången jordbrukare ansedd för en god granne, hvarföre den också i mångens åker fär sitta vid orubbadt bo, till och med ej sällan utstyrd med en grön halsduk, som svårligen kan aflösas honom med en. mindre omsorgsfullt körd krok, än mindre med trädpinneharfven.4 Bland närinJAg nämnes äfven gårdfarihandeln. Sålees hörer Redvägs härad till den så kallade knallebygden. Hvadsan detta ordet nalle, som bemärker en med köpgods kringgående vestgöte, skall härledas, är icke lätt att finna, om icke af ordet knalla, som betyder långsamt gå, i vestgötamålet. Ett smädenamn i samma mening hade ock dessa med säcken på ryggen vandrande: de kallades i sjelfva; sin hembygd XPåsarännaren.4 Af denna näringsgren torde knalleliderna4 hafva fått sitt namn, Denna näringsgren heter det slutligen, har börjat forna. Författaren har här rigtat vårt språk med ett nytt ord; men måhända borde det. stafvas fordna. Vi få här begagna tillfället att mana till var samhet i bortläggandet af ortnamne: s äldste stafningssätt. Sålunda önskade vise Athra-åt. ty just i detta ih torde namnets härledning kunna finnas. Vid genomläsandet af det IV kapitlet som handlar om Folket, skall läsaren utan tvifvel -blitra belåten med vära Redvägsboer: Han möter der män som äro raska och välgestaltade och qvinnor utmärkta af-den gö tiska folkstammens fägring, ljuslockiga med ljusletta ansigten och blå ögon. Allmänne: lig folkbildning, upplysning och sedlighet, betordrad af folkskolorna och sockenbiblioteken. At folkskolorna, dessa öfver hela landet utspridda Carl XIV:s ärestoder, väntar författaren allt godt, och om de icke göra gagn så är felet — presternas.4 Vi instämmachärati med författaren. Utaf den historiska afdelningen med de vackra runstenarna och af de bifogade statistiska tabellerna har både häfdatecknåren och fornforskaren mycket att-inhemta. Vi lyckönska författaren till den hedrande des but han gjort på den skriftställarebana har. beträdt. Måtte många at hans unga em-)1 betsbröder uppmuntras :af hans efterdöme. 1 att hvar på sin ort inträda i den historiska. I I RA a RA Ras UK 0 nn St måg Ve I är I Mö fr fo RAT kh Arr nt RR JE VR i JA ) et jer NRA JA Tip ig I forskningens tjenst; ty först då när hvarje vrå inom konungadömet fått sin beskrifning: kan sista bladet i Fäderneslandets skrifvas. A. Aug. Afzelius. Om Nerikes Fornminnesförening och dess anslutning till Vitterhets-,; Historieoch Antiqvitetsakademien. Af en uti Aftonbladet för den 15 Februari införd uppsats har föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen erfarit, att hennes anslutning till kongl. vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien icke lyckats tillvinnal, sig vår nitiske fornforskares hr Richard Dy