Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 3

gherad samma atton bivistade Maskraden på VindskammarenX, som gafs på LaduI gårdslandsteäterfn. Tant Agneta var visserfligen mycket belåten med sin afton, ehuru d hon i egenskap af adelsdam icke obetingadt gillar, att så många ofrälse och icke presenterade damer också voro inbjudna. Hon påstod att dessa obskura personer synbart voro förtjusta att få frottera sig med den verkliga noblessent och derföre ej hade sparat någon utgift för att också lysa i dyrbara kostymer. Ett nyss förlofvadt par, tillhörande bourgeoisien, hade kostat på sig broderi för 1600 rdr och deras drägter kostade 2000 rdr, försäkrar tant. En kadrilj skulle dansats af björnar, men icke af den sort välförståendes, som annars visar sig i vår hufvudstad och injagar så stor skräck. Emellertid blef den ledsamt nog inställd. Såsom en kuriositet anmärker tant, att hela hofstaten utom hofpredikanterna var till maskraden inbjuden. Någon högt Ed person har förklarat att de vore obehöfliga vid detta tillfälle och alt det var onödigt att: tde som spela prester i första akten skulle vara röfvare i den andraX, som det står i Blanches komedi. Gästernas antal uppgick till öfver 900, och kostnaderna beräknar tant Agneta sålunda: I medeltal kostade hvarje kostym 150 rdr — således inalles minst 135,000 rdr. Värdskapet beräknar-hon till minst 10 rdr person — alltså 9000 rår; den kungliga familjens egna kostymer till 6000 — alltså en totalkostnad af 150,000 rdr. Rektor Annerstedt i Upsala är återigen illa deran för åtskilliga hugg och slag, som han till den goda ordningens och sanna applysningens befrämjande utdelat. Skol stadgan förbjuder visserligen alla egenmäktiga kroppsbestraffningar, men hr rektorn lärer tillämpa samma metod, som en viss gammal kommendant i Spandau använde. Då ett reskript utfärdades, som förbjöd att använda prygel på andra än dem, som inom garnisonen tillhörde stryk-klassen?, så vidtog han den ganska -praktiska åtgärden att genast efter reskriptets mottagande med ens upph?ja hela garnisonen i bemälde klass. Upplysningen har icke på länge egt så kraftiga befordrare som fotogånfabrikanterna Lundborg Jones. De hafva gjort briljanta affärer här i landet. Fotogånoljan brinner med en ädelstens blixtrande klarhet?, eäger Posttidningens W-—t, som plötsligen blifvit så betagen i sin nya vackra fotogån-lampa, att den påtagligen gjort lika stort mirakel nu som Aladdins underbara lampa? åstadkom på sin tid. Af min brorson, studenten Adolf, som för några dagar sedan var här Spå ettlitet vift ifrån Upsala; hörde jag, att man der af alla krafter donerar och laborerar och skrapar tillsammans-medel från alla håll, för att få upp ett kolossalt sjukhus i Upsala. Farbror skulle emellertid mycket misstaga sig, om farbror tror att det är nit för den lidande menskligheten, som framkallar dessa an strängningar. Nej, man önskar blott få ännu en riktigt duktig spik att fastnita universitetet med, ett argument att dräpa dem med, som påstå att den medicinska undervisningen måste ske i hufvudstaden. Får man bara sjelfva huset i ordning, såsom en fait accompli, på hvilken man med upsaliensisk stolthet kan peka, så blir detkanske icke så synnerligen brådtom eller noga med det invärtes; man erinrar sig huru det var med det stora nya observatoriet. Det kan icke heller behöfva brådskas så synnerligen med inredningen, ty när det är riktigt färdigt, uppstår ett nytt bekymmer: hvar skall : man få sjuka ifrån? Vare det långt ifrån me att förneka, att det finnes mycket sjukt : i Upsala; men sådana casus, med hvilka de I: unga läkareeleverna kunde få tillfälle att experimentera — det har sina svårigheter. Måhända räknar man på att kunna afhjelpa : den saken äfven genom subskription och litar på intresset och sjelfuppoffringen hosl stadens borgare, i så måtto att de tillförbinda sig att för hvarje åkomma låta be-1 handla sig på det nya sjukhuset och allraminst en gång hvarje år såsom patient freqventera detsamma. Eller n. åhända räknar man på att skaffa sig, i afseende på patienter, samma privilegier som i fråga om kadaver, så att halfva antalet af de sjuka il Stockholm skulle forslas till Upsala. Det är visserligen sannt, att i sådant fall en god del af patienterna vid framkomsten skulle j vara kadaver, men de vore äfven då användbara och det är ju bufvudsaken; påtienternas eget intresse — ja, det kommer aldig i frågaX uti hela detta medicinska äflande. Lef väl, bäste farbror! Ivar Blå. Lokalposten.