Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 2

IiCUualu alv ba IldliSldlKa. UDI Mali: TLA IALEv redan till sin mamma med frågan, om ej kökspigan har rätt, att Kristus var allenast en menniska på samma sätt som vi, hvilket hon påstår: att våra lärdaste herrar nu upptäckt.) Hellre än att sträfva att förjaga hr lektor Ljungberg ur konsistorium, låter Jag hans förklaring af sin embetsed förjaga mig, och erkänner att jag dermed önskar väcka svenska folkets uppmärksam-j het, litet förrän slutakten är inne, på hvad denna måste innebära. Ty söndring måste ske, der! elementerna i en styrelse äro så heterogena. Förklarar svenska kyrkan sig vara ariansk, så insätter den säkerligen ej i de nya stiftsstyrelserna -dem, som af -samvete och öfvertygelse. måste söka från prestembetet utestänga eller afskilja dem, som i läran om: Kristi person och naturer äro arianer; och så länge svenska kyr kan bekänner med Upsala möte hvad-Nicenska mötet erkänt såsom bibelns lära i nämnda hänse-i ende, anser jag ej möjligt att svenska folket, när det föranledes att allvarligt tänka på denna högmålsfråga, vill ha medlemmar i stiftsstyrelser, som göra ett i läran om Kristi person och naturer med. judar och muhamedaner. Sjelfva: förnuftet, som ju arianismen åberopar såsom den högsta domaren i hvad den erkänner såsom kristendom, erkänner ju Kristi försäkran: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, kan icke bestå. j Men under bemödandet att väcka den allmännaste uppmärksamhet på denna grundsats, anser jag mig göra Guds församling i vårt fädernesländ större gagn genom att göra uppoffringar, än genom att kräfva dylika af andra. Min enskilda förmögenhetsoch familjeställning, att ej nämna det djupt påkostande, att slitas från församlingar, dervid man är fästad med så många kärlekens band, gör dock ett dytkt offer alltför kännbart, hvarföre jag åter beder om domkapitlets förord till min underdåniga anhållan. Som ofvan. In fidem H. Aug. Lindhult. Utdrag af protokollet, hållet i Göteborgs konsistorium den 8 Januari S 2. Då ärendet rörande åtgärders vidtagande mot lektor Ljungberg, beträffande havs yttrade åsigter i fråga om Kristi gudom, nu förekom, beslöts i anseende till den Sängt framskridna tiden, att detta ärende skulle i en följande session ånyo föredragas. Som ofvan. In fidem H. Aug. Lindlult. Utdrag af protokollet, hållet i Göte: börgs konsistorium den 15 Januari 1862. s 26. H. h. biskopen lät till protokollet nu anteckna följande: Då utaf den första 8i protokollet för den t dennes synes, att omjustering af den 22 8 i pro tokollet för den 18 sistlidne December försiggått. så vill jag till denna dagens protokoll hafva härmed anfördt, att jag med särskildt afseende på de följder, som af denna åtgärd kunna upp stå, mot densamma reserverar mig. Som ofvan. In fidem H. Aug. Lindlult. Utdrag af protokollet, hållet i Göte borgs konsistorium den 22 Januar: 1862. 35. Lektor Ljungberg begärde med anledning af hvad rörande honom förekommit i konsistorii sessioner den 18 och 30 nästlidne Dec. samt der 8 dennes. att få till protokollet antecknadt föl jande anförande, hvilket af honom nu upplästes och var så lydande: : Prots allt det anspråk jag kunnat ega, att fi vara: helt och hållet befriad ifrån deltagande i en konsultation, som rörer mig så nära, trodd jag mig dock, för att undvika skenet af någor missaktning mot embetsbröder, ej böra vägrah doktorn och domprosten Wieselgren det äskad svaret på hans till mig straxt den 18 Decembe; gjorda hemställan. Denna eftergift blef hkvä: straffad på ett sätt, som bibringat mig den kostande öfvertygelsen, att inga nya böra ske. För denna eftergifts skull fann jag mig nemli., gen först och främst nödsakad attöfvervara der rästföljande protokollsjusteringen (den 30 De cember) , och fann dervid sjelfva öfverläggningsämnet vara framstäldt på ett sätt, som Ovilkor-; ligt måste rättas, för att ej blifvasmissledande. Denna rättelse åter kunde ej vinnas på annan väg än genom en diskussion, af hvars detalje: man sedan velat betjena sig för helt andra ändamål än det enda, för hvars skull de blifvit om nämnda och efter hvars uppnående hela den diskussionen rättvisligen borde bortfalla. Resul tatet af alltsammans är, att jag nu tror mig upp fordad att till protokollet anföra följande med afseende på andra ledamöters utlåtanden. Domprosten Wieselgrens yttranden i ämne: öfverflyga alla gränserna af det väntbara; mer. smutsen, som der kastas, förmår icke fläcka nå onting annat än på sin höjd de tjenstförrättan e händren, och s gerna jag skulle Vilja aftyå EA LETAR ee SARK SA ma ihåg, att pratmakare och lyssnare alltid 1å prygel. Och det är rätt ål dem: Men på samma gång har älskaren alltid en betjent ar den sorten, och ibland är denne betjent styckets hjelte4,. och Zambetto rätade upp. sig med stolthet. Du kän ha rätt. Denne tjenare är alltid särdeles klipsk och fyndig... tHos Galdoni —ja. ZCOch, ehuru utsatt för alla de missöden. söm äro ämnade hans herre, skulle han förr låta döda sig än förråda hans hemlighet. Låt oss antaga att ni är älskaren — en olyeklig, naturligtvis — och jag den påhittige tjenaren, munter och vaken som en lärka och I som ämnar fortfara dermed, förutsatt atv maten är god och lönen i förhållande till; tjensten. i tZambetto. du har ett godt ansigte. Jag! har lust att försöka dig.4 I Är det den der österrikaren, som skall: öfverlistas? Han är min rival.4 AF ren tillgifvenhet för hans nation och slägte, kunde jag hafva lust att göra det: utan någon lön?, och härvid såg Zambetto: mäkta hämdlysten ut, i det han genomgick : antomimen af att sticka ibjäl någon. tHvad menar du? OVE målaren. i Ingenting. Det skulle blifva en tragedi —: detta är en komedi — n laszis — ingeni ting vidare. Så nu, min gode husbonde, viva! här hår jag frukosterat och här vill; jag dinera och supera. Min mage är så öl-; verlycklig, att min Tygg riktigt kliar efter I de nödvändiga pryglen som en lakej alltid! får smaka i Galdonis komedier. i Ingenting kunde hafva varit naturligare. I