Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 2

I kanalen?4 frågade Zambetto. Detta tycks verkligen blifva en förträfflig anställning tänkte han för sig sjelf; Sen smula vedermöda, det är sannt, men lönen sedan! — Och icke titta in i några göndoler, tillade han högt, i det han närmade sig fönstret, Jag känner igen den der gondolen ibland tusende, och vid San Marco, der kommer just samma båt, damen sticker ut handen igen och släpper hela buketten i vattnet. Skall jag springa ned och fiska upp dem, signor? Nej, svarade målaren brådskande. Hvad tilldrager sig nu? Se efter, bruka dina spejande lodjursögon! Gondolen stannar vid tredje huset snedt emot; damen stiger upp på trappan. Hvilken förtjusande fot! Aha, en tjock, fet man, en officer troligen, att döma af hans styfhet. kommer ut för att hjelpa henne in — hon tar bangs hand —X Den skurken !4 utropade målaren. Nidingen med de röda mustascherna ser hitåt; lyckligtvis kan: han icke se någonting; han erbjuder henne ånyo sin hand — och se med-hvilken: smak fon jemnt och nätt: vidrör spetsen af hans fidger, och — : Den engelol4 Ja, en annan: Venus! och nu äro de inne, Pjesen är slut, låtom oss gå hem. Nej — vid min mors lif; jag ser henne vid fönstret; hon-serdängtansfullt hitår — cHvad, hvad! Drager hon igen gardinerna i sin kammare? Ja, ja, ers nåd — men ni måste vara en-trollkarl försatt. veta —X4 Artisten hörde honom ej längre; han gick med-hastiga steg. upp och ned i rummet, talande. för, eig ; sjelf på. ett. så .barbariskt språk, att Zambetto tog för afgjordt att det var amerikanska.. Med förlof, .excellenza, detta öfverträffar hyilken, som helst af Galdonis komedier — jag har sett dem allesammans.; Efter du är så väl underrättad, svarade artisten harmset, Småste du väl också kom