Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 1

det ena var gammalt, det andra ungt och följaktligen skönt. Zambetto gaf akt på verkan af dessa ord. Rätt!4 ropade målaren med hänförelse. cNåväl, den gamla damen fortfor Zambetto med en min af den oskuldsfullaste entald. Tala om den unga, din slyngel!4 Godt, den unga damen drog, just då hon for här förbi, gardinen tillbaka en eller två -tum, och, ah, signor! en så förtjusande hand — så hvit, att jag kunde hafva svurit å att den var en lilja; och jag kunde lätt hafva bedragit mig, ty den var inblandad i en bukett af blommör —4 Gå på, gå på —4 Liksom i tankspriddhet släppte hon några blad i kanalen, då — och först då — upptäckte jag mitt misstag. At hvad håll foro de? frågade målaren oroligt. aMed förlof, signor,just i detta ögonblick blef jg plötsligen förblindad. Det må nu hafva varit af damens skönhet eller af någon annan omständighet; vare detnog sagdt, att när jag åter igen såg dagens ljus, hade gondolen försvunnit såsom genom ett trollslag. Det var väl förtjent. Vet du hvad en hemsökelse aft försynen vill säga? Det är hvad du fått. Zambetto är en god kristen och tror på underverk. Godt Zambetto. det gör mig ondt om ditt ansigte, som är alldeles för vackert att blifva bortskämdt. Låt nu se hvad du duger till, hoppa upp der! Med ett språng stod Zambetto på en liten estrad. Lägg nu det ena benet under dig — så der — vik det andra dubbelt — rätt så! Sträck ut armarne, icke så, du tafatta pojke! Så der, nu kan det något vara, Var nu så god och titta upp i taket och låt se det hvita i ögonen — mycket bra! Kom ihåg du får icke se komisk ut, du skall föreställa dig vera någon stackars utsvulten varelse och att