Aftonbladet – 5 mars 1862, sida 3

nanlicqUuin ci, Som VCVIStaL INOLCL. elle tog ODonoghue åt sig och lät genom ev vän, major Gavin, utmana sir Robert Peel. samt gaf derigenom anledning till den ifrå gavarande episoden i underhuset. Lord Palmerston upptog nemligen då saken oci meddelade, att när han fick kunskap om utmaningen, förbjöd han sir Robert Peel att antaga densamma. Derefter hade Gavin haft ett samtal med sir Robert Peel, som yttrat, att han ej ville återtaga ett enda orc af hvad han sagt, och, på Gavins anu:odar. att han skule nämna någon vän, med hvil ken Gavin kunde ytterligare afhandla saken. nämnt lord Palmerston. Till denne gick ou major Gavin, men när han framfört sit ärende, hänvisade honom ord Palmerston till de parlamentariska reglorna. CAh4. sade då Gavin, om ni tar saken på em betsväg, så gagnar det till ingenting att längre taga er tid i anspråk.4 Sedan lord Palmerston för underhuset omständligt re: dogjort för saken, öfverlät han åt talmannen och underhuset att afgöra densamma. — Talmannen uppmanade derpå ODonoghue att göra sin ursäkt -för sin förbrytelse mot parlamentets privilegier och försäkra, att han ej ville gå längre. Gavin redogjorde härefter för sin delaktigheti hederssaken, hvarpå ODonoghue uppträdde, skil drade förloppet och sökte rättfärdiga sitt beteende, hvarvid han tillät sig några temligen skarpa utfall mot sir Robert Peel. yttrande t. ex. bland annat, att han vore mera slug och listig än — han hann dock ej uttala det förgripliga ordet, innan talmannen afbröt honom. Slutligen gjorde O Donoghue den ursäkt och afgat den försäkrån, hvartill talmannen uppmanat ho nom. TYSKLAND. Preussen. Från Berlin skrifves att det ser ut som striden emellan regeringen och deputeradekammaren nu skulle begynnas på allvar. Regeringens kommissarie har nemligen förklarat det utskott, som behandlar motionerna rörande tyska frågan, att regeringen hvarken var ense med om dess fat tade beslut eller om motiveringen. Utskottets ledamöter gåfvo svar på tal och det blef en mycket häftig scen. Några yttrade att det nu ej länere vore hopp om att komma till enighet med regeringen och det sattes i fråga att man skulle återtaga den eftergift man gjort åt regeringen derutinnar att man ej vidrört förbundsdagens rättsstridiga existens. förslaget att begära det regeringen måtte erkänna konungariket Italien har blifvit an taget af vederbörande utskott. Regeringer vägrade deltaga i öfverläggningarne, enär motionen åsyftade att inverka på sväfvande frågor i den europeiska politiken. ITALIEN. Offentliggörandet af Cavours bref, som 31 oangenämt berört vissa engelska notabititeter, har icke heller vunnit bifall af Risasolis organer. Dessa låta tvertom tydlizen förstå, att Berti med nämnde brefs ut3ifvande velat skada Ricasoli och rekom: nendera Ratazzi till premierminister. Raazzis organ, Monarchia Nazionale, har funnit sig oangenämt berörd af denna anspelning, och påstår tvertom, att de cavourska refvens utgifvare, professor Berti, ej kun: Jat välja ett lämpligare tillfälle för brefvens ,flentliggörande, samt att han dermed gjort (taliens sak en stor tjenst, hvilken dock skulle kunnat vara ännu större, om professorn ådagålagt mindre falsk blygsel öfver sina politiska vänner och ännu högre uppskattat de tjenster, som ännu lefvande män 2jort Italien. Om man trodde, att brefven icke lände till Cavours ära, utan att de dlifvit offentliggjorda till fördel för en an. aan, så vore detta rent af barnsligt. SStac sars folkX, utropar bladet, de må gerna sönderslita den store statsmannens hederstijel, emedan hans ord mången gång ej är ynsamt för dem, eller emedan de stora af wonom utförda handlingar stundom äfven kasta glans på ett annat namn, som af lanlet rättmätigt högaktas! Tidningen Diritto uttalar sig ännu skarpare mot Ricasoli. Bland annat yttras deruti följande: Ricasoli kan med rätta förebrår itt i romerska frågan hafva gjort intet, el er hvad sämre är än intet, att hafva fram nällit för landet löften och illusioner i mängd nvilka, så vidt man ej drager i tvifvel han: redlighet, vittna om en tyvärr icke sällsynt xortsynthet. Han har ej heller förmått utinna ett enda diplomatiskt eller annat hjelpmedel som ens syntz kunna i ringaste mån bidraga till lösningen af denna italienarnes lifefråga.? Konungen af Baiern har tillsändt påfven glasmålningar, som äro bestämda för två fönster i Vaticanen samt föreställa apostlarne Petrus och Paulas. De skola vira verkliga mästerstycken. Från Rom berättas, att den neapolitanare, bvirken arresterades såsom misstänkt för ati hafva ämnat mörda Frans II, har befunnits vara en af stråtröfvaren Chiavones män. Karlen hade tiggt penningar af exkonungen: men då hans estran ej uppfylldes, hade han svurit förfärligt öfver bourbonens beteende. Han beklagade sig högljudt deröfver, alt under det han och hans kamrater dag för dag utgjutit sitt blod för bourbonen, hade denne låtit dem lida hunger och elände af alla slag. Sedan romerska poli sen fått kännedom ox, att karlen varit ec af Chiavones band, blef han genast frigifven. Kommunen Livornos generalråd hade uti sin session den 20 Febr. med 22 röster mot 2 voterat en protest och med 23 röster mot 2 en adress till påfven. Uti den förstnämnde handlingen protesteras mot Antonellis bekanta yttrande, att hela Italien vore anhängare af påfvens verldsliga makt. Generälråädet häntisar nå den maraliska och no