Aftonbladet – 5 mars 1862, sida 1

ä rr Ur trätt och sin dotters, som åter blifvit uppsatta på sin plats, sade han på ett långsamt, ipande sätt: I Ni talar till en, hvars högmod blef deras undergång. Skicka Edgar genast till mig, tror han, att jag ännu dyrkar den afgud, som krossade dem?4 I När Gertrud lindade sina armär om hans hals, och tackade honom för det samtycke ban gifvit till brodrens giftermål, höll han henne ifrån sig ett ögonblick och betraktade henne. med ett obeskrifligt uttryck. Tror pappa, att jag icke är lycklig?4 frågade hon med ett af dessa leenden, som ej lemna rum för ett tvifvel om den källa, från hvilken de härleda sig, — ett hjerta fullt af den frid och den glädje, som verlden hvarken kan gifva eller borttaga. Och nu tryckte han henne till sitt bjerta och gaf henne en af dessa välsignelser, hvilka, eburn uttalade af menskliga äppar. tyckas nedstiga d rekte från : himlen; och sedan den tiden har det funnits blommor i trädgården och sällhet inom murarne af det gamla herresätet Lifford Grange. Slut, AOI EAS