Aftonbladet – 5 mars 1862, sida 1

ill: slut; och att förlåta heniie — den första ch ende shan verkligt älskat — var en af tukterna:af den förändring som sorg, samvetsagg och hans-barns inflytande småningom verkat på honom. Det. varslikväl ej utan än stark sinnesrörelse som han återsåg.h. nne örsta gången :hennes vagn i körde. upp ill detta hus; dit han eå gång hoppats få föra shenn som sin brud; och-det var med en sällsam blandning af smärta och rörelse sumshan såg: på henne; då hov stod på terrassen vid sidan afshans-dotter, och hörde ljudet af detta klingande skratt, som en gång väckt i hans bröst sådana vexlingar af glädje och förtviflan. Dåchan betraktade hennes ännu strålande skönhet, kunde-han knapptitrovatt de verkligen varit unga tillsammans, att ej många flera år hade gått öfver hans hutvud än hennes. Tiden, som tagt en så tung hand på honom, hade behandlat henne ovanligt mildt;-och han: kunde nu tänka utan bitterhet: oeh till och med erkänna med tacksamhet, att det var bättre i för dem båda att skiljas såsom de gjort än att hafva lefvat, hon för att lida under hans händer och han för att se hennes sköna anlete skuggadt af sorfa eller förstelnadt af likgiltigheten. Han ände nu sig sjelf tillräckligt för att fröjda sig åt att hon undsluppit det isande och förhärjande inflytandet af -hans obarmhertiga tyranni, att åtminstone denna fagra ros hade blifvit: skona1 för den förvissnande beröringen af hans: hand. Lady Clara grubblade ej så tankfullt eller reflekterade så djupt öfver det förflutna vid sitt första besök : på. Lifford, Grange; men trött som hon var på samma rund afnöjen, samma sällskapskrets, om också angenäm, och den ändlösa kedjan af vexlande och likväl enformiga förströelser, hvyarmed hon