Aftonbladet – 5 mars 1862, sida 1

lamnförändring åt honom i framtiden: tvilken ära hans morcaldrig ämnade samycka till — men i terrassrummen,. som de i kallades, fick han sällan komma, utan orukade då och då stå bakom hörnet vid errassen och titta förstulet -på sin morfalers ståtliga gestalt och EST ansigte — undrande i sitt barnsliga sinne, om han ;jorde bot i det der mörka rummet — och ran gissade rätt. Det var en lång och bister botöfning, och den bar frukt till slut. Detta rum och hans dotter — dess åsyn och hennes närvaro — verkade en slutlig förändring hos honom, och nåden fann väg till hans själ. Källorna till längesedan förflutna, såväl som till de sista årens lidanden, blefvo så att säga försoningens nådemedel och förlåtelsens symbol. Han fick frid med sin Gud och åter tog sina. religiösa pligter... Han godtgjorde sin fordna försummelse genom många välörande och nyttiga handlingar; ochden förbannelse som hyvilar öfver ett förhärdadt och oförsonligt sinne vek ifrån honom för alltid, Med så många ljufva och dyrbara pligter på sin SE beripn med en fader atttrösta, ett barn att omhulda och en broder att älska; med de fattiga (denna outtömliga sällhetsgrufva för dem som en gång börjat bearbeta den), var Gertwud lycklig med en lugn och stilla lycka. Vare sig i ånger, i tillgifvenhet eller i beundran, samlades de dock alla kring henne och välsignade henne. De, som likt lady Clara Andley kände henhes ungdoms saga, undrade öfver hennes milda glädtighet, och andra som ej gjorde det, tyckte stundom sig läsa en hel historia i hennes TE isynnerhet på den dag, då Mary Grey fullföljde sitt hjertas önskan och lät viga sig till barmhertighetssyster, för att