Aftonbladet – 4 mars 1862, sida 3

Rektor Annerstedt och Upsala katedralskola. Den af oss i går omnämnda förklaring som rektor Annerstedt afgifvit till läroverkets eforus är af följande lydelse: H. erkebiskopen har med? öfversändande af n:r 43 af tidningen Aftonbladet för fredagen den 21 Februari 1862 af undertecknad infordrat skriftlig uppgift, huruvida de i nämnde tidningsblad förekommande anföranden om undertecknads behandling af lärjungar i skolan äro i någon mån och i hvilken grundade. Med anledning häraf får jag lemna följande uppgift. Början göres med förhållandet i afseende på nglingarne E. och S. Under loppet af förleden östtermin hade adjunkten Nyberg förehållit nämnde lärjungar, att endera af dem vid fransk temaskrifning måst hafva varit oärlig, med hänseende till den slående likheten i begges öfversättning till franska språket. Oaktadt för nyade uppmaningar att tala sanning, fortforo begge att ihärdigt neka till sådan oärlighet. Adjunkten Nyberg förde då begge ynglingarne till rektor, tramställde förhållandet med tillkännagifvande, att han ansåg S. för skyldig till oärlighet. Rektor uppmanade S. att tala sanning, men S. fortfor att neka att hafva begått någon oärlighet. Rektor företog derefter gemensamt med adjunkten Nyberg och begge ärjungarne att genomgå begges themata. Vid denna granskning blef rektor för sin del fullt förvissad att begge två lärjungarne hade . varit oärliga. Men emedan adjunkten Nyberg hade ensamt om S:s oärlighet uttalat sin öfvertygelse, så uppmanade rektor ånyo S. att bekänna sanningen. S. fortfor att neka. Derefter varnade rektor ånyo S. för följden af ett förnekande af sanningen. S, blef då trotsig, blef af rektor ytterligare varnad för följderna af fortfarande trotsighet. Då S. ändock derutinnan fortfor, tog rektor S., som förut stått bredvid adjunkten Nyberg, för bröste och förde honom till dörren och frågade S., om käppen behöfde framtagas. Adjunkten Nyberg sade: Nej, herr rektor, helst det är första gången jag kommer på dem med sådant fusk. Rektor satte då bort käppen och frågade åter S., om han erkände sin oärlighet. Svaret blef ett trotsigt nekande. Rektor, fullt öfvertygad både om S:s begångna oärlighet och om dess fortfarande trotsiga förnekande, -gaf då S. en örfil och derefter ännu en. Då rektor såg, att S:s trotsighet nu började vackla, gaf han derefter med flata handen S. två slag på axeln, hvarefter S. oförbehållsamt bekände både sin oärlighet och sitt trotsiga förnekande af sanningen. Detta är sanna förhållandet. Hvad som i tidningsartikeln säges, att rektor pårusat och omkullslagit S., lösslagit hans tänder och dylikt, hör till diktens område. Enkla faktum är således följande: En lärjunge, som efter att hafva varit oärlig och fortfarande förnekat sin oärlighet och derföre blifvit varnad aflärare och som fortfar, ehuru af rektor varnad för följderna, att trotsigt förnya samma förnekande, erhåller af rektor lindrig kroppsaga, hvarefter lärjungen fullständigt bekänner sitt fel och lofvar bättring. 5:s fader, som omsorgsfullt efterfrågat förhållandet och derom fått fullständig uppgift af adjunkten Nyberg, har förklarat sig gilla, att sonen blef bestraffad. Adjunkten Nyberg kan lemna upplysning om dessa anförda förhållanden. Nu till uppträdet med lektor Björck och lärjungarne under hans lektion fredagen den 14 innevarande Februari. Under flera år har lektor Björck varit ett föremål för lärjungarnes uppsåg under lektionerna. Detta förhållande har sarit smärtsamt för honom och lika bekymmeramt för rektor som menligt för läroverket. Länge var rektor tveksam, huru detta onda skulle aflägsnas. Med oförbehållsam uppriktighet vände han sig till både läraren och lärjungarne i detta hänseende. Läraren sjelf kan nogsamt vittna, hur allvarligt och broderligt rektor under flera år gjort läraren uppmärksam på de brister, en viss undfallenhet för ungdomens tilltagsna öfvermod jemte en viss svaghet i disciplinens uppräthållande, hvarigenom läraren enligt rektors ötvertygelse bidrog till detta menliga förhållandes uppkomst och fortfarande. Läraren har med uppriktigt allvar behjertat. dessa förmaningar och med fullt allvar sökt motarbeta bristerna.--Rekwr, som hörde den stora omsorgtoch de-omfat