Aftonbladet – 3 mars 1862, sida 3

de öfriga så bjert fram, att det tilldra sig ef större uppmåsksamhet: ioär förhållandet med Torrlösa pastorat, som står på tapeten att bortgilvas. Detta pastorat är ej blott tillhörande 1:sta klassen, uten är ett ef de största och indrägtigaste i landet. Förslagsrummen innehafvas ock af personer, som äro utmärkta för den lärdom, hvilken enligt gamrmhal svensk lag berättigade till uteslutande företrädesrätt vid denna klas löke destomindre xallades en fjerde man; som med de öfriga icke ens: e den nu gällande fria författningen kunde komma i fråga att, antagas och jemväl blef af. domkapitlet förklarad inkompetent. Klagomål följde med den utgång att domkapitlets dom upphäfdes. Dermed är ett prejudikat gifvet, som gör friheten att kalla till fjerde man snart sagdt obegränsad. Ett värre prejudikat vore, om nu den så omeriterade, ehuru med flesta rösterna försedde, blefve utnämnd. Ty dermed vore okunnigheten tillerkänd förmånsrätt framför den iderade lärdomen. Men detta vore ej, det värsta. All. den uppmuntranctill-lärda studier. som hittills legat i företrädesrättigheten vi ansökning till första klassens pastorater, skulle härigenom varda borttagen. Ochicke blott den för kyrkans väl så erforderliga lärdomsbildningen skulle afstanna, utan medelbart skulle den redan så öfverklagade prestbristen komma att förökås. På Torrlösautnämningen kommer i dessa delar mycket att väsendtligen bero. Att-trö det ett af rikets största pastorater skulle bortgifvas åt en af det resp. stiftets klenare utrustäde; subjekter när — förslaget innehafves af samma stifts utmärktare män, vore tillsvidare ett förnärmande mot anseendet af den lag, hvarmed land skall byggas. Men man ser emellertid till hvilka förfärliga möjlignreter den så frikostigt förtolkade författningen om fjerde-manskallelserätten kan leda.