Aftonbladet – 3 mars 1862, sida 3

Fjerde-manskapet och Torrlösa pastorat I Skåne. Till Redaktionen af Aftonbladet. Fjerde-manskapet, såsom det ganska fö menligen benämnes när fjerde -man . kallar att affögga prof till ett regalt gäll, är någo fm t i vår kyrkliga författning och i dei ela. något godt. .Det har varit en de re gala -församlingarne medgifven rättighet, ati så kalla, till någon ersättning för hvad d å frihetens vägnar saknade ijemförelse med konsistoriella pastorater. Tider ha varit då de förras rösträtt och röster ansågos till den. grad hvarken lösa eller binda, att d ytterst sällan ansågo mödan värdt att be: gna den särskilda rättigheten att kall: jerde man. Tider hafva kommit, då d ansett den mödan vara för ingen del fåfäng och en tid är inne, .då lusten att begagni fjerde-manskapsrätten gått till ett slags. raseri. Detta har förnämligast visat sig, sedan denna rätt blifvit utsträckt derhän, att! snart sagdt hvilken prestman som helst kan med framgång kallas till hvilket gäll son helst. Förr var denna frihet bunden vic vissa vilkor, vilkor af insigter och merite; hos den fjerde föreslagna, jemförliga med åtminstone. den fredjes på förslaget i lag: ordning uppförda. Det skulle så i grunden vara ännu enligt den nya författningen, Men denna har genom kungliga prejudikater blifvit tydd derhän, att grunderna för en dylik jemförelse blifvit ytterst ovissa och vacklande. I-den mån afseende visas fästadt på fjerde-mansskapskallelsen, äfven der den är, enligt gamla goda grundsatser, temligen orimlig, är det naturligt att deraf skall göras ett. desto flitigare bruk. Att bruket måste mångenstädes leda till missbruk, ligger i sakens natur, och bekräftas af mäånget exempel. Det behöfyes ej mer än att en egennyttig bonde, som är rik och har ett mäktigt inf! tande på massan, begagnar detta sitt inflytande till förmån för en fjerde man, som kan bättre blifva till lags än någon af de trenne ordentligen föreslagna, äfven om han skulle vara dessa än så under: lägsen i både ålder Och erfarenhet. En enhällig kallelse klingar alltid stort, men ofta nog för godt pris vunnen, bevisar den lika ofta icke mycket. Man har redan sett. mer än en befordrad äfven till 1:sta klassens pastorater, utan att dertill.ega erforderliga meriter i. jemförelse med någon af de tre. Men någon gång träder svalget mellan honom, den fjerde, och