Aftonbladet – 24 februari 1862, sida 3

jan ville lemna Walewski nästa. dag. Kejsaren visade sig mycket tveksäm och :slutade med att ÅA bedja mig först resa. till London, för att komma på redig fot med lord Palmerston, samt att be-Isöka honom på återvägen. Det måste verkligen vara sannt, att kejsaren talat vid Buol, ty denne -Isednare kom vid sessionens slut till mig och gaf mig en mängd försäkringar om Österrikes goda afsigter rörande oss, samt bedyrade att Österrike önskade ha fred och icke hyste något hat till våra institutioner, med mera sådant snicksnack (corbellerie) . Jag svarade honom att han icke visat prof på denna önskan under sin vistelse i Paris, samt att jag afreste med den öfvertygelsen, att förhållandet oss emellan var värre än förut. Vårt samtal var långvarigt och ganska lifligt, men det skulle taga för mycken tid att utförligt redogöra för detsamma. Många skarpa sanningar vexlades oss emellan, ehuru i en artig och fog lig ton. Då vi skildes åt, sade jag: Jag är ledsen öfver, när jag reser, att förhållandet oss emellan blifvit sämre, men hoppas det oaktadt att vi skola. bibehålla ett angenämt minne af vår personliga . sammanvaro. an tryckte varmt min hand, sägande: Låt mig få hoppas att vi äfven i politiskt afseende icke alltid skola vara fiender. Jag sluter af dessa ord till, att Buol är uppskrämd af den allmänna meningens välvilja för oss äfvensom .af de ord kejsaren yttrat till honom. Orloff gjorde mig tusentals vänskapsbetygelser, erkände att Italiens tillstånd var outhärdligt samt nästan ingaf mig hopp om att hans regering gerna skulle lånat sin hand till it förbättra det. Preussarne tala äfven illa om Österrike. . Med ett ord, !om ingenting praktiskt vunnits, så är dock vår seger fullständig i afseende få den allmänna meningen. Buol berättade för mig, att han begärt att åtal måtte anställas mot en gammal artikel i tidningen Espero.X På aftonen samma dag tillade han; tFärdig att afresa tillLondon och att trotsa Kanalen, som säges vara stormig, skrifver jag, för att underrätta er om att jag haft ett långt samtal med Clarendon, som i två timmar varit hos kejsaren. Då Clarendon uttalade sin ledsnad öfver. att de bemödanden man gjort för Italien varit utan resultät, svarade kejsaren: Jag bemyndigar er förklara i parlamentet, att det är min afsigt att draga mina trupper från Rom och att nödga Österrike att draga sina från legationerna, samt att jag skall tala trös haut derom, om så behöfs. Kejsaren tillade, att Buol gifvit honom de vackraste löften, samt förband: sig -slutligen att förena sig. med England om ätt af konungen af Neapöl fordra en amnesti i ett språk, som ej tillät ni got afslag — d. v. s. genom hotelsen att skicka dit.en eskader. GClaretidöti sade mig att om icke Österrike förändrade eller åtminstone modifierade sitt system, skulle Frankrike och England inom år och dag tvinga det att göra detta, till.och med med fapenmakt, om så erfordrades. -Hvad som är. säkert är, aätt.de österrikiska fullmäktige äro modstulna och missnöjda. Kejsaren har förärat mig en vas af sevreporslin ai stort värde. ; Slutligen skref han från London: Jag här nu varit i London i tre dagar, utan att ännu ha uträttat mycket. Jag -fann lord Palmerston i djup sorgdrägt, i änledning af hans frus äldsta sons, lord Cowpers plötsliga död, så att alla DAzeglios kombinationer voro förgäfves. Jag har väl träffat lord Palmerston, men kunde ej fördjupa mig i de ämnen jag hade att tala om. Han sade mig, att ett sednare bref från lord Clarendon medförde bättre nyheter, och att det ej var något skäl att förtvifla. Jag finter, ätt jag icke har någon utsigt till ett allvarligt samtal; förr än lord Clarendon kommer hit. Drottningen bjöd nig till middag dagen efter min ankomst, och var mycket förekommande; hon ådagalade de varmaste sympatier för Italiens bästa: Prins Albert sjöng också ganska öppet ut äfven rörande Österike. Drottnihgen bad tinig. flera gånger att stanna qvar, för att ge den stora revy, som skall ega rum om onsdag. Jag kunde -ej vägra, väl vetande att engelsmännen lägga stor vigt på dessa demonstrationer. Jag skall derföre afresa om torsdag afton eller. fredag morgon, ganska ledsen öfver att ha gjort denna utflygt. Om jag i Paris häde erfarit den olycka, som drabbat lord Palmerstonh, skulle jag ha styrt min kosa till Turin. Jag har redan besökt många politiska män; alla förklara de sig för vår sak. Tories tyckas vara icke mindre vänskapliga än whigs. och de mest entusiastiska äro de ifriga protestanterna, med lord Shaftesbury i spetseti. När man hör dessa sistnämnda, är man frestad att tro, att England är redoboget till ett korståg mot Österrike. Och ännu en gång skrifver han från London den 24 April: 4Jag reser till Paris i morgöti kl. 8. Jag kommer fam till Paris på aftonen. Öm jäg om lördag kan få atdiens, är jag om söndag på väg till Turin. Jag ämiat stanna några timmar i Chåmbery för att göra slut på Aix-affären, så I att jag I kan vara i Turin förr än tisdags aftonen. Hinner jag ej till Susa så tidigt, för att följa med det sista bantåget, hoppas jag, ati Palesca a ej skall vägra mig ett extratåg... Jag bevistade flottafis revy 1 går; den var förundransvärd. Jag tror, att en så stor samling af örlogs fartyg aldrig förät varit sedd. Engelsmänner visade mycken ledstiad öfver att de.e genast få gripa verket an. Jag har j besökt Palmer ston ånyo, men :har talat med de infiytelserika ste medlemmarne af oppositionen, både tories och -radikaler. Jag har funnit dem välvillig: stämda mot oss. Gamle lord Lyndhurst som, : trots af sina 83 år, är en af de främsta talarnc i öfverhuset, är idel eld och lågor föross ( tutt. fuoco per avi. Han har lofvat mig ett af sin: bäst utarbetäde tal. Ett bosök i uuionslägret utanför Waskington. (Skildradt af W. Russell.) Som vägarnes tillstånd. i Virginien fortfarande är lika dåliot som alltid, är det san