Aftonbladet – 24 februari 1862, sida 3

härför som jag ämnar resa till Eng land, för at: rådgöra med lord Palmerston och de andra mär nen i spetsen för regeringen. Om de dela lor Clarendons åsigter, måste vi göra hemliga för beredelser, upptaga lånet på 30,000,000 franc: och vid Della Marmoras återkomst framställa et ultimatum för Österrike, hvilket det skall bl det omöjligt att antaga, och börja fientligheterna. Kejsaren kan ej vara eriot detta krig. I sit innersta hjerta önskar han det. Om han se; England låta värfva sig, skall han helt säker: hjelpa oss. Dessutom skall jag föra samm: språk för kejsaren som jag gjorde för lord Cla I. rendon. Mina sista samtal med honom och han: ministrar voro af natur att bana väg för er krigsförklaring. Det enda hinder jag befarar ä åfven. Huru skola vi, göra med honom i hän delse af ett italienskt krig? 4Jag hoppas att, sedan ni läst detta, ni ickt skall anse mig behäftad med hjernfeber och försjunken i ett tillstånd af sinnesrubbning. Aldeles tvärtom. Jag befinner mig i ett tillstånd af fullkomlig förståndshelsa; här aldrig varit kal lare och haft mera fattning i hela mitt lif. Jar har här förvärfvat ett stort rykte för modera tion. Clarendon har ofta sagt mig det. Prins Napoleon beskyller mig för brist på energi, och till och med Walewski lofordar mitt goda upp förande. Men jag tror verkligen att vi kunna våga med stor utsigt till framgång. Ni kan vara viss på att jag icke skall ikläda mig någon förpligtelse fvarken. nära eller aflägsen. Jag skall samla fakta och vid min återkomst skola konungen och mina kolleger bestämma hvad som skall göras. ÄI dag ha vi icke hel!er någon sammankomst. Protokollet öfver tisdagens stormiga session är ännu icke färdigt. Lord Clarendon är fullt be redd att åter taga ihop med Buol; men den sednare torde komma att undvika striden genom att icke föra några anmärkningar vid protokollet Emellertid har Clarendon skickat lord Cowley till Hibner för att säga honom, att hela England skulle harmas om de finge höra de ord som der österrikiske ministern yttrat. Det är i dag stor middag hos kejsaren. Dei blir svårt att då få tala med honom, men jag skall begära en enskild audiens. Två dagar derefter skref han: 61 får var jag jemte earl Clarendon hos prins Napoleon. Jag hade ett långt samtal med dem Båda berättade att de dagen förut vidlyftigt sämtalat med kejsaren angående Italiens angelägen heter och förklarat honom, det Österrikes upp förande försatt Sardinien i så svår ställning, at det blifvit nödvändigt hjelpa det sednäre landet derur. Lord Clarendon sade öppet, att Sardinien måhända skulle tvingas till ett krig meå Österrike, då det vore nödvändigt att taga parti för det förra. Kejsaren tycktes bli mycket öfverraskad af deras anmärkningar, satt en stund tankfull och uttalade derefter sin önskan att rådgöra med inig. Jag hoppas kunna öfvertyga honom om omöjligheten för oss att förblifvå i den ställning, hvari Österrikes envishet och oförsvarliga beteende försatt oss. Jag vet att han har sympatier för Italien och för oss, och jag vet äfven att han skall tvingas handla, hvarföre han nog kommer att gifva prof på den -beslutsamhei och fasthet, hvilka så högeligen karakterisera honom. Om engelska regeringen delar lord:Clarendons åsigter, skall Englands hjelp icke fattas. Ministern ttäftade österrikiske ambassadörer Buol på middagen 108 jgaren och sade honom: Ni har kastat er handske med en utmaning mot hela det frisintade Europå, men kom ihåg att den kan bli upptagen och att det finnes mak: ter, som äro villiga och färdiga att åter börja ett krig; ehuru de nu undertecknat freden. Talande med honom -om medlen att moraliskt och äfven materielt verka på Österrike, sade jag till honom: Skicken edra trupper på örlogsmän til! Spezzia och lemnen er flotta der. -— En yp: erlig id6,--svarade han genast. Prins Napoeof uppbjuder allt för oss. tan visar öppet sin antipati mot Österrike. Han hade i går bjudit alla. de fullmäktige till middag; utom Österrikes: Atspord öm orsåken härtill, svaradc prinsen: Parceque je ne les dime pas, et que je nä aucun motif de cacher mon antipathie. Kongresser sammanträder i dag och kanske äfven om onsdag. Öm torsdag reser jag till London, der jag skall stanna så kort tid jag kan. Men jag må ste stanha här efter min återkomst, för att uppvakta kejsaren. Följande bref-skrefs-två dagar sednare: sJag här träffåt kejsaren; jag yttrade mig till hönom på sämmä sätt som jag gjort till lord Clarendon, Ehuru i mitidre häftig ton. Han lyssnade vänligt till mig, men sade att hån höppades kunna bringa Österrike till mildare beslut. Han berättade derpå att han vid middaen i lördegs sagt till grefve Buol, att han var fasen öfver att hän i italienska frågan vore af rakt motsatta åsigter med kejsaren af Österrike; att Buol till följd af detta yttrande infunnit sig hos Walewski ochi uttryckt Österrikes önskan attvara? kejsaren till behagi allt; att Österrike icke hade någon annan bundsförvandt än Frankrike: och derföre måste rätta sin politik efter kejsarens önskan. Jagyttrade ett tvifvel i detta afseende. talade om nödvändigheten att intaga en bestämd ställning och om en protest, som jag till en bö AS fr Tr VR NA Mot 0 CS 00 02 MR vt KR JE i FR FA ING RF I för fn 2 0 FYR OR ft EL pr AT Då tog hon till Meg vanliga tröst. Hon !e gret och några tårar föllo på de rosor, som 1 hon just höll på att binda tillsammans. Men:1l de tårarna gällde ej hennes felslagna för. hoppningar, de gällde de olyckliga, somil hon fruktade att ej kunna bispringa. Också ;( blefvo de qvar och blixtra nu, oförgängliga,! å hennes panna. ih Allvarsam musik kommer nu, och der står : gamle kung Gösta, sådan han helt visst såg) ut då han fann Svante ;Sture vid Margaretha Leyonhufouds fötter. Och det är just denna tilldragelse vi här se framställd. Hur älsk-.s lig ser hon ej ut, den unga qvinnan, men4 huru skygg och ängslig tillika! Och detär!) ?rosig morgon bredvid natt i skogen?. Ty ?så bister som den vrede björn?, heter det1 i den danska visan, är-han just nu; den: gamle mannen. Och grefve Sture har ett. ängsligt utseende. Man tänker sig hans och I bela hans slägts olyckor, och denna tanke gör att man just känner sig litet hemsk i till sinnes. i Också få vi nu en stunds uppehåll och; hemtaoss igen för att se Rebecka vid brunnen. Huru skön och intagande är. hon ej . då Bleazar på knä omtalar. sitt ärende att: söka en brud åt sin herre. Och de andra. qvinnorna lyssna nyfiket. till hans ord,. men intet drag-ef-afund. synes: på något.af de; väckra ansigten, som owgifva den utkörade.; eVår Gud är oss en väldig borg sjunges: af kraftiga stämmor, och vi få nu se Gustaf i Adolfs afsked i Erfurt, Jag försäkrar dig, att i jag verkligen är öfvertygad, :det..den. store; lega sin oaktadt ella uppmaningar. att bjelpa sina betryckta trosförvändter, aldrig REG SVE I AR mala ahlin nda Iiinvt