Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 3

dogjorde för anledningen fill hans afresa. På ett-träd nära gömstället inhögg Brahe med en yxa orden: ; TR Gräf! Åpril 21. Patton on på nedresan. Två dagar derefter mötte Brahe Wright, som var i antågande med förstärkning af litsmedelsförrådet. Det förenade sällskapet återvände då till. Coopers Creek. Intet spår af Burke var synligt vid depoten. Gömstället var betäckt med kamelgödsel, såsom då de lemnade det, och tydligen hade det icke blifvit rördt, och ej heller: fanns något märke nå träden, som visade att Burke varit der. Detta är den sorgligaste delen: af denna sorgliga historia. Burke, Wills och King (ty Gray dog i öknen af öfveransträngning) kommo till. depoten på återvägen — efter att ha lyckats framtränga till Albertfloden på norra kusten ända dit, der den har ebb och flod — endast sex timmar efter det Brahe lemnade den den 21 April, men voro för svagar och utmattade att följa Brahes afdelning med någon utsigt att hinna upp den. När Brahe och Wright återvände, befunno sig de olyckliga upptäcktsfararne några (eng.) mil derifrån: Om Brahe undersökt igömsfället, skulle han ha funnit Burkes bref IChvilket sedermera påträffades) med underIrättelse härom, och efter all mensklig bejräkning skulle den sorgliga katastrof, som ivi nu gå att berätta, aldrig ha inträffat. I Men Brahe och Wright uraktläto att öppna Melboume och återvände följaktligen till elbourne, okunniga om att Burke var så ära. Royal Society, missnöjd med detta resultat och allvarsamt orolig öfver de frånvarandes säkerhet, utrustade en ny exedition, öfver hvilken befälet anförtroddes kt hr Alfred Howitt, en son af William och Mary Howitt. Samtidigt afsändes Victoria, en bevärad ångkorvett, till Carentariaviken, för att undersöka om man .på dess stränder kunde finna spår efter urke. Från Adelaide. och Moreton Bay tsändes andra expeditioner för: samma änamål. . Howitt afreste från Melbourne i Juli ch kom fram till Coopers Creek den 13 eptember. Två dagar derefter stötte han å en hop infödingar, hvilka medelst teeeh och på bruten: engelska underrättade honom att en hvit man vistades bland dems etta var King, den enda öfverlefvande af urkes afdelning. Jag fann honom, säer Howilt, Ssittande i en hydda, som infödingarne uppfört åt honom. Han erbjöd en sorglig anblick, aftärd till en vålnad och hästan Omöjlig att igenkänna såsom en cifideea varelse, utom på lemningarne af läderna på honom. Han Töreföll ytterligt svag, och jag hade då svårt ett uppfatta hvad han sade. Alla infödingarne voro samlade omkring oss, sittande på marken och betraktade oss med en högst belåten och förnöjd uppsyn. I Af denha bleka och utmärglade qvarlefva af expeditionen inhemtade Hovitt följande berättelse, hvilken i enkel patos säkerligen aldrig blifvit öfverträffad. i John Kings berättelse. : Hr Burke, hr Wills och j upphunno Coopers Creek den 21 Apri HM. omkring balf till 8 på aftonen med två kameler — de enda som återstodo af de sex hr Burke tagit med sig. Alla lifsmedel vi:då hade estodo af ITV, skålp. törkadt kött. Vi junno att afdelningen afrest samma dag, öch sökande efter något märke, som de kunde ha lemnat efter sig, funno vi trädet ed orden: Gräf! Den 21 April.4 Hr Wills: sade, att afdelningen afrest till Darlingfloden. Vi gräfde och funno lifemedlen. r Burke tog fram brefvet ur buteljen och ågade oss derefter, om vi voro i stånd att hegitva oss uppför strömmen, för att följa afdelningen. Vi. svarade nej; han yttrade å, att han ansett det vara hans skyldighet t fråga oss, men att han för sin del var Fd stånd dertill, hvaremot han beslutit att örsöka uppnå Mount Hopeless, emedan komitn i Melbourne sagt honom, att en oskapsstation fanns inom 150 (eng.) mil ån Coopers Creek. Hr Wills var ej belägen att gå in på detta förslag, utan ville följa vårt gamla spår; men gaf slutligen efter för hr Burkes önskan. Afven jag ville att vi skulle följa vårt gamla spår. Vi stannade qvar i fyra eller fem dagar för att vila ut ock vidtaga förberedelser att begifva oss ned åt strömmen i fyra eller fem mils dagsresor, och hr Burke lade ett papper på gömstället med underrättelse om vår afsigt. Under: det vi färdades ned utmed strömmen, fingö vi litet fisk afinfödingarne; något Te bort nedsjönk den ena af kaelerna (Landa) i ett träsk, och ehuru vi annade der hela den dagen och en del af den följande för att gräfva upp honom, funno vi oss icke ega tillräcklig kraft dertill. På aftonen andra dagen sköto vi honom der han låg, och skärande ut så mycket kött, vi kunde, lifnärde vi oss dermed till dess vi torkat det öfriga. Bortkastande alla saker, som voro minst oumbärliga, lastade vi den sista kameler (Rojsh), och hvar och en af oss bar en börda af omkring 25 skålpunds tyngd. Vi framträngde utåt den söderut flytande strömmens grenar, men fanno att de strömmade ut på mylliga slätter. Vi förstode att strömmen fortsatte sitt lopp längs med Gregorys stig; men då vi funno alt alla dessa strömmar flöto ut på slätter, återvände hr Burke, emedan vår kamel var alldeles uttröttad.. Vi ämnade då låta vår kamel hvila några dagar och göra ett nytt försök att framtränga 40 eller 50 mil söder ut, i förhoppning att komma öfver ströfh.-. I cKom, skynda! sade hennes man, då hon