Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 3

Han skåll gå bort med er, men en gång före min död skall jag hafva återsett hans ansigte. Jag har längtat derefter, tills ja nästan väntat det, ända tills de sista få veckorna. Detta ögonblick är nu kommet. Tag mig med er, der jag kan få se honom, lady: Clara!Om jag väntar mycket längre, skall jag ej hafva styrka att e igenom det med fattning. Nu kan jag. Varickertädd, Låt oss gå!? Lady i Clara var mycket upprörd, hon visste.-ej -huru hon skulle .händla, hon hade aldrig befunnit sig i någon svårighet, aldrig råkat ut: för ett skakande uppträdde förut; hön var nervös och rädd att tala och förklara sig. Men hon kände, att det var nödvändigt, och, tagande Gertruds båda händer i sina, sade hon: SÅlskade, olyckliga barn, jag fruktar att ni får blott alltför många tillfällen att återse honom. Det är en sorglig belägenhet för er båda; jag fruktar åtminstone, att döma af edra ord, ert utseende, att det blir en pröfoing för. er, liksom det måste bli en stor pröfning för honom, men hah reser just med: den här ångbåten — reser med ett sällskap emigranter. Det var för att följa honom ombord som vi kömino hit. e Gertrud stödde sig för ett ögonblick mot dörren till hytten. :och dolde sitt ansigte i sina händer. När hon åter upplyftade det; skulle det hafva varit svårt för någon att tyda dess uttryck. En storm af outredda känslor hvirfläde i hennes hufvud och hjerta. Hon kunde ej tala. I detta ögonblick knackade det på dörren, och hon hörde rar And: leysg röst kalla lady Clarav Vi pråste faraj min engel De vilja blifva af med öst baten är färdig.f pe gat dy Clara Gertrudoch En lång