Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 3

jag aldrig kan få se honom meta, tror jag; att jag kan våga bedja er att säga honom, eller -skrifva till honom, att jag aldrig hörde af honom före mitt giftermåly att jag har handlat öfverdådigt, förhastadt, ock varit mycket klandervärd, men; ej falsk; att jag genom bedrägeri förleddes att tro, det han öfvergifvit mig, och ända tills för en kort tid sedan aldrig visste annat. Jag önskar att han skall få veta detta, och hoppas, att han vill ihågkomma mig i sina böner. Vill ni säga honom detta, lady Clara? Dyra, bepröfvade vän från mina lyckliga dagar, ni ensam vet, hvad jag hade. vunnit, och hvad jag har förlorat... Vill ni göra: hvad jag nu bedt er?? ady Claras: ansigte visade ett pinsamt bryderi, hon.skiftade färg flera gånger, innan-hon kunde svara: När jag kan göra detta, älskade Gertrud, vet jag icke rätt, ty mr dArberg reser just — jag tror att jag gjorde rättast i att säga er — det är så förunderligt, så . utomordentligt! Har ni verkligen aldrig väntat att få se honom mer? . Gertruds ögon voro. ångestfullt fästade på hennes, men hön talade ej: CHan reser också till Amerika — jag — jag har nyss sett. honom.4 Gertrud blef marmorb!ek-ochstammade: thvar?? ; Jag borde verkligen bereda. er derpå; jag vet ju icke huru mycket eller litet det skall uppröra er ätt möta honom igen, men i jalla händelser bör ni veta, att i hvad ögonblick som helst — med ett ord, saken är, att han är ombord på sjelfva detta fartyg. z 5 Gertrud steg upp och. lade sin hand på lady Claras arm: -DåS-sade hon; :Stag mig med er. Låt mig få se honom en gång till — sedan skall: allt vara förbi.